Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Kristendomen och civilisationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 MENNISKAN
en hundradedel af allt hvad han sagt, lärt och verkat i judalandet,
så hafva vi häruti likväl så fullständiga anteckningar om hans lära
och liknelser, att de äro tillräckliga för menniskans kunskap om
profeten, som Komu skulle i verlden.
Uti dessa berättelser finna vi inga svulstiga beskrifningar, ingen
öfverdrifven beundran, inga svassande loftal öfver mästaren och hans
lärdomar, utan enkla och okonstlade, emellanåt sublima anteckningar
med ett värdigt och ädelt lugn samt på ett språk, hvilket lika lätt
fattas af barnet som af forskaren, af den olärde som af filosoferna.
De äro mer sagoberättare än bistoriesl-ritvar, och uppehålla sig icke
vid några tillförlitliga historiska ... hvarken om hans
barndomshem, hans uppfostran, hans föräldrar, syskon och anhöriga, eller
ens vid hans utseende, hans klädedrägt eller enskilda lefnadssätt, utan
blott vid hans lära, hans underverk, hans kärlek och hans
umgängeslif, ifrån den tid, då han liksom med ens uppträdde och predikade, att
himmelriket var när. Men deremot äro de vidskepliga och fallna för
att tro på fabler och underverk, och man märker lätt, att de voro på
förhand genomträngda af messianska föreställningar. Vidare sakna
de all kritik, och till följd af allt detta är deras tillförlitlighet icke
synnerligen stor. Ett godt exempel på deras okritiskhet är deras vana
att anföra citat ur gamla testamentet utan att dessa det minsta passa
i stycket.
Vidt skildt,så väl från hyckleri som från svärmisk yra, utgjorde Jesu
der äfven systrar omnämnas, utan att vara namngifna, har man sig
ingenting bekant om Jesu slägt och familjeförhållanden. Jacobus,
Herrans broder, en annan än Alphei son, var länge patriark i
Jerusalem (Gal. 1:19; Ap G. 15:13, 21:18), och då öfverstepresten Ananias
lät mörda honom år 63, väckte detta mycken harm och ovilja äfven
hos judarne, ty han var hållen för en from och rättfärdig man. Kejsar
Domitianus eller hans prokonsul i Syrien lät söka efter Jesu slägtingar,
såsom varande af Davids hus och tillkallade tvenne bröder, Jesu
broders son- eller dottersöner från byn Chobaba i Galileen, men då de
befunnos vara olärda och enfaldiga arbetsfolk, så sändes de oskadade
tillbaka. Aposteln Simon af Cana, som efterträdde Jacobus som de
kristnes patriark i Jerusalem, blef af syriske prokonsuln Atticus form-
ligen anklagad, dömd till döden och korsfäst år 107 eller-109. Om
Josephs och Marias öden och dödstid vet man ingenting mer, än att
den sistnämda tros hafva dött i Jerusalem. De heliga ställen, som
nu förevisas vid Jerusalem, såsom Kristi graf, Golgatha m. fl., äro
högst otillförlitliga. Romarne lemnade endast en del hus och murar
kvar, hvilka kejsar Hadrianus låt nedrifva och uppbygde en ny stad
öfver ruinerna samt fördref alla judar ur landet. Således skulle det varit
svårt för en infödd stadsbo att taga reda på dessa ställen, ännu svårare
måste det vara 300 år derefter, då kejsar Constantinus sökte att
utforska dem. I första början fördrefvos både judar och kristna ur
judalandet, så att sjelfva traditionen svårligen kunde bibehålla sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
