Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Kristendomen och civilisationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 MENNISKAN
Iden första kristna församlingen hade man endast ett slags
tillsyningsman eller episkopos, hvars förnämsta uppgift var den
ekonomiska förvaltningen, samt presbyterer, eller de äldste i församlingen,
hvilka voro rådgifvare och ordningsmän. Dertill kommo äfven
diakoner eller tjenare, för att vara församlingen till hjelp vid hvarjehanda
förefallande omständigheter. Kristendomen var således en
religionskult utan prester, utan altaren och utan ceremonier. Dess bekännare
sökte blott att likna sin mästare uti renhet och oskuld, i kärlek och
fördragsamhet, i vänlighet och tröst, samt lefde i hoppet om ett
oförgängligt lif och om de dödas uppståndelse. Ty kristendomens sköna
lära om vår himmelska fader, om menniskones son och om
himmelriket, till hvilket alla menniskor, som lefva i kärleken, som hoppas
och tro i Guds enda sons namn, hafva barnaskapet, är icke någon
tom lärobygnad, något teologiskt system, utan en lära som Jesus sjelf
lefde, för hvilken han dog och besegrade döden i uppståndelsens
härlighet. Den är en hjertats saliga andelära, i hvilken vi äfven skola
både lefva och dö för att med honom få dela samma härlighet såsom
uppståndelsens barn.
Kristendomen hade blott ett enda invigningstecken, ett bad eller
neddoppande i vatten, en anspråkslös dopförrättning, som verkstäldes
af hvilken lärjunge eller lärjunges tjenare som helst, samt en måltid
till åminnelse af mästarens sista nattvard med sina lärjungar och af
hans oskyldiga död. Denna måltid, kanske ursprungligen blott stiftad
för hans personliga umgängesvänner, fortfor dock att firas äfven af
andra, men var i de första tidehvarfven endast en enkel och sluten
åminnelsefest i en ringa krets eller vid familjebordets högtidlighet. *)
Men tidehvarfven gingo, och kristendomen utbredde sig allt mer
och mer, i trots af alla hinder och förföljelser från maktens sida,
hvarunder de kristna dråpos och torterades på alla möjliga sätt och deras
namn brännmärktes,alldeles som man gjort vid religionsförföljelserna
i nyare tider. Och först när de kristnas makt blef för stor samt tron
på den gamla verldens orimliga gudasagor nära nog var omintetgjord,
funno den tidens furstar för rådligt att samla de kristna under sin
fana, hvarför de öfvergingo eller låtsade sig öfvergå till kristendomen,
såsom fallet var med Constantin den 1:ste, som i sin vandel för öfrigt
icke visade prof på någon omvändelse. Redan under kyrkofädernas
tid började kristendomen likväl att urarta och hufvudsakligen
sysselsätta sig med torra dogmer och spetsfundiga hårklyfverier. Den blef
en filosoferande lära, i stället för en kärlekens uppenbarelse.
Sjelfva Paulus, hedningarnes apostel, som varit uppfödd som farisé
*) Agapäerna eller kärleksmåltiderna afskaffades i fjerde
århundradet. I dessa agapäer deltogo äfven barn, och om dessa voro späda, så
hälde man likväl vinet i deras mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
