Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Kristendomen och civilisationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKAN 259
ningsenliga. Evangeliet är öfverallt emot judarne, och liksom ett
dramatiskt helt med Jesus och hans trogna bekännare på ena sidan
och hans fiender, judarne, på den andra. Höjdpunkten af detta är
Jesu sista ankomst till Jerusalem, hans afskedstal och hans död, och
slutar i glans med hans uppståndelse.
Läran om Kristi gudom utvecklade sig mer och mer i den första
kyrkan, så att Jesus, som från början betraktades som en menniska,
hvilken var utrustad med Guds kraft, blef mer och mer upphöjd till
Gud och till likhet med fadern. Och då Nya Testamentets skrifter
tillkommit på olika tid och somliga deribland i en senare tid blifvit
omarbetade, så är Nya T:s kristologi (läran om Kristus) också helt
olika i dessa skrifter. Hos de tre första evangelisterna är Jesus en
menniska, som föddes på ett öfvernaturligt sätt, har ej varit till förrän
han blifvit född och stiger allt mer och mer i gudomshärlighet,genom
sitt dop, sin frestelse, sina underverk och förnämligast genom sin
uppståndelse och himmelsfärd, så att honom slutligen är gifven all makt
i himlen och på jorden. Hos Paulus (i Rom., Corinth. och
Galaterbrefven) är Jesus äfven en menniska, men blott i liknelse af syndens
kött, en ideel och pneumatisk menniska, som just genom
uppståndelsen från de döda blifvit Guds son i dess högsta betydelse, men likväl
underordnad fadern, som honom uppväckte ifrån de döda och hafver
allting lagt under hans fötter, sig sjelf undantagen. I Uppenb.-boken
har han äfven först efter sin uppståndelse uppstigit till sin gudoms
makt och härlighet samt blifvit den förste och den siste, men är
underordnad fadern. I Colosser- och Epheserbrefven är kristologien
ännu högre, ty här säges han vara den osynlige Guds beläte, en synlig
bild i verlden af den osynlige Guden, samt har försonat allt med Gud
i hela universum och blifvit ett centralväsende för alla
förnuftsvarelser. I Ebreerbrefvet, hvars judiske författare är obekant och
troligtvis ej varit någon apostel,är Kristus äfven en Gud, hvars stol varar
från evighet till evighet, ett återsken af Gud, hans härlighets sken och
hans väsendes rätta beläte och högre än englarne,samt Nya T:s
öfversteprest, som offrat sitt eget blod som syndaoffer. Den mest gnostiska
kristologien finnes i fjerde evangeliet, ty Kristus har här såsom Gud
stigit till jorden och blifvit menniska samt återvänder till sin förra
härlighet, så att ej en gång hans födelse omtalas; han har blifvit en
uppenbarelseorgan på jorden för att lära menniskorna om fadern, som
är en ande och kan ej sjelf uppenbara sig. — Sedermera idealiserades
Jesus till den grad, att hans tillvaro på jorden endast var en synvilla,
som hos doketerna, eller detsamma som fadern sjelf, som hos
patripassianerna. Men först på mötet i Nicæa 325 bestämdes han genom
omröstning och en kejserlig lag vara Gud af Gud och af samma
väsende med fadern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
