Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Kristendomen och civilisationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKAN 265
Det uppstod ett andligt högmod, ett presterligt öfversitteri samt ett
begär att förtjena penningar genom att pungslå folket. Redan
under kyrkofädernas tid började man inskränka sakramentens
förvaltning till presternas ensak, att döpa sjelfva de nyfödda barnen mot
betalning samt försäkrade församlingarna, “att om de personer, hvilka
sammanlefde som äkta makar, ej kommo till presten och läto honom
välsigna sig, så förklarade man hela denna oinvigda sammanvaro för
skörlefnad. *)
Slutligen förklarades man ej böra få inträda i kristenheten, förrän
man genom ett eller två års pröfning befunnits vara värdig dertill,
hvarefter man emot kontanta välsignelser högtidligen introducerades
och fick aflägga hvarjehanda heliga löften, som man hvarken höll eller
kunde hålla. Och det enfaldiga folket lät presten leda sig i ledband
samt underkastade sig en frivillig beskattning från flera håll,
hvarigenom den ena invigningen uppkom efter den andra, till dess att den
slugaste af dessa prester, som såg, att omaket kunda löna sig,
förklarade sig för de andras öfverhufvud samt intog högsta befälet öfver både
folket och presterskapet.
Man gjorde Rom, den dåvarande verldsstaden, till hufvudsäte för
denna andliga öfvermakt och kallade detta ställe för Petri stol, liksom
för att göra det till förtjenst för den utsväfvande hufvudstaden, att
aposteln der lidit martyrdöden af de romerska tyrannerna. I stället
för en verldslig, fick man således på samma ställe en andlig despotism,
efter år 150. Ignatius från Antiochia, Johannes’ föregifne lärjunge,
fördes enligt en föga pålitlig saga strängt bevakad från Mindre Asien
till Rom, der han enligt samma saga led martyrdöden år 107. Denna
färd gick långsamt, och man föregaf då, att han derunder skref dessa
bref till åtskilliga församlingar för att styrka dem och gifva dem råd,
ehuru bevakningen visst icke tillät honom dylikt skrifveri, och de deri
uttalade idéerna tillhörde dessutom icke hans tid. De så kallade
paulinska pastoralbrefven (till Timotheus och Titus) äro skrifna af några
romare i Pauli namn, till förmån för prestadömet. Pauli anda finnes
hvarken i dessa eller i brefven till Col., Ephes. och Philipper, hvilka
alla synas vara understuckna.
*) Se härom Ignatii bref till Polykarpus, äfvensom hos Clemens
Alexandrinus och anförda ord hos Tertullianus (de pudicitia), andra
ställen att ejomnämna Barndopet synes hafva kommit i bruk i andra
århundradet, och Tertullianus skrifver mycket bittert deremot. Från
äldsta tider kan ej exempel företes på barndop, ty att låta sig döpa
och allt sitt hus (Ap. G 16:15, 33 etc ), betyder husets folk, tjenare,
slafvar. Deremot brukade man sedermera ofta att uppskjuta med
dopet, tilldess man uppnått manliga år eller till ålderdomen.
Brudvigseln är äfven från samma tid, helst som man efter presternas
förmaning brukade att fråga sig till råds hos presten om sitt giftermål,
och om han tillrådde det, så läto de nygifta välsigna sig af honom.
Men efter hand blef denna välsignelse ett lagligt påbud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
