Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Konsten och vetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKAN 295
hvarfven och förgångna skapelseverldar, synnerligast bearbetad genom
de stora forskarne Lyell, Murchison, Agassiz m. fl. som satt myror i
hufvudet på teologerna, hvilkas system kastas öfverända genom en ny
skapelsehistoria, samt hvarigenom således äfven den religiösa
forskningen blifvit mer fri och åsigterna om menniskoslägtets utveckling
erhållit en helt annan riktning. ;
Vitterheten och naturvetenskaperna skola så småningom äfven
hinna till folket, i samma mån som dess håglöshet och dess fördomar
försvinna och begär efter bildning, vetande och kunskaper uppstå äfven
hos dem, som ej äro i tillfälle att förskaffa sig upplysning vid skolor
och akademier, men som skola söka den i böcker och i landets
öfverallt tillgäångliga litteratur.
Ty vett och bildning erhållas icke genom blotta personliga
bekantskaper, eller genom tidningslektyr, lika litet som genom vår tids
folkskolor och katekesförhör, utan genom lasning af goda böcker, af
bildande skrifter och af författare med kunskap och humanitet, med
allvar och sanning, med geni och öfverlägsenhet. Och liksom en
snillrik författare*) säger, att det lif, som föres i stora verlden, genom att
njuta så långt man förmår, förvissna af öfvermättning och dö, är ett
föraktligt lif, så kan det tilläggas att ett ännu mer ömkligt och
andefattigt lif föres, då man gräfver sig ner bland åkrar, boskap,
handtverksbestyr eller köpenskap, utan att emellanät lyfta sig upp till något
högre, till idéernas verld, till kunskap och själsodling för att häfda sin
plats bland odödliga förnuftsvarelser.
“Enhvar kan icke blifva en genius,” säger skalden, **) “men hvar
och en kan pröfva den sanning han bekänner, kan fatta den skönhet
han beundrar, kan ransaka sin tro och få ljus för sina föreställningar.
Och hvad jordens vise och ädlaste män hafva tänkt och verkat för, sitt
hela lif igenom, är det ej värdt att lefvas af oss alla? Är det ej värdt
att sluta sig till dem, om äfven som den ringaste, den siste?”
32) C. A. Agardh.
=RS
Carl v. Linné (1707—1778).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
