Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Specerierna och berusningsmedlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 MENNISKAN
Ingefära.
Den märkligaste bark är måhända korken, hvilken utgör den yttre
barken af en ek, som växer på spanska halfön och som bär namnet
kork-ek samt har den egenskapen, att barken utväxer ånyo och kan
flera gånger aftagas, då det likväl bör ske med försigtighet, att den
inre tunnare barken får förblifva kvarsittande.
Af bladsorter har man lagerblad och sennablad, de senare af ett
slags ärtträd från Österlandet,under det att de starka kryddnejlikorna
”äro de ej utslagna blommorna till det sköna nejlikträdet, hvilka först
rökas och sedan torkas i solskenet. Äfvenledes är saffran de inre fina
blomdelarna af saffransblomman, som växer vild i Levanten samt är
i mängd deraf, som stöttes till pulver och utdelades samt fick namn
af grefvinnans pulver. Sedermera utlemnade hon deraf åt jesuiterna
att utdelas gratis, hvarigenom det äfven kom till Europa under
benämningen jesuitpulver. Cinchonaträdet beskrefs först i Paris 1731
och erhöll namn efter anförda grefvinna. Mest bekanta hafva dessa
träd blifvit genom Mutes,samt Humboldt och Bonpland i nyare tider.
Kinabarken fås förnämligast af Cinchona cordifolia (Kungs- eller gul
kina), C. lancifolia (grå eller Loxa) samt af C. magnifolia (röd
kinabark) m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
