Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Ångan och elektriciteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKAN 351
Af de märkvärdiga uppfinningar, som på elektricitetens område
gjorts, sedan sista upplagan af denna bok utkom, må främst
omnämnas telefonen. Telefonen afser att öfverföra ljud på långa afstånd och
som bekant är detta problem nu så väl löst, att man med telefon kan
föra samtal på så långa afstånd som t. ex. mellan Stockholm och
Göteborg. De första försöken i denna riktning gjordes i början af
60-talet; dock misslyckades dessa nästan fullständigt, och det var först
mellan åren 1874 och 76 som den nu brukliga telefonen uppfans. Dess
egentliga uppfinnare är amerikanaren Bell, ehuru samtidigt med
honom en annan amerikanare Gray gjorde en uppfinning i samma syfte,
men denna apparat var Bells underlägsen och alls icke grundad på
samma princip. Sedermera har telefonen oupphörligen förbättrats
särskildt efter mikrofonens uppfinning, hvilken har den egenskapen,
att den förstärker mycket svaga ljud, och med hvilken telefonen har
förbundits. Telefonen är på samma gång en den mest praktiska och
mest underbara uppfinning. Den har redan fått en kolossal
användning. Alla större städer äro fövsedda med vidsträckta telefonnät,
medelst hvilka samtal föras från ena ändan af staden till den andra och
sålunda mycket arbete och besvär insparas. För dem, som aldrig sett
en sådan apparat, är det ofattligt, att man kan göra sig hörd på så
stora afstånd, och mycket underbart är att i den lilla lur, som man
trycker intill örat, förnimma tydliga ord, ja, tydligen igenkänna en
bekant röst.
skifvor taga negativa bilder (d. v. s. med skuggor i dagrarnes ställe
och tvärtom) är synnerligast utbildad af en fransk officer, Niepce de S:t
Victor, uppfinnarens brorson. En klar glasskifva begjutes med
collodium (i ether upplöst bomullskrut), tillsatt med jodsilfver, hvilken
glasskifva ännu ej fullkomligt torr doppas i en lösning af
saltpetersyrad silfveroxid, tills den blir något blåaktig, hvarefter den är färdig
för apparaten. Bilden framkallas med pyrogallussyra och fixeras med
en lösning af undersvafvelsyradt natron. Sättes detta glas i fönstret
med ett papper vid baksidan, hvilket blifvit genomdränkt med
chlorsilfver, så blir föremålets rätta bild ett porträtt liksom aftryckt på
papperet. Glaset kan begagnas att på detta sätt aftrycka eller kopiera
hur många porträtt som helst, ehuru det naturligtvis går något
långsamt. Man har äfven upptäckt att ljuset kan till sina verkningar
förvaras en längre tid eller att man kan magasinera ljuset. Om t. ex.
ett hvitt papper utställes en stund i starkt solljus och sedan inlägges i
en bleckcylinder eller annat tätt kärl som väl tillslutes och sedan
förvatras hur länge som helst och om man sedan tager ett till
fotografering beredt papper, öppnar bleckeylindern och genast håller detta
beredda papper öfver öppningen, så färgas det ögonblickligen af det
ljus, som finnes kvar i det hvita papperet i cylindern. Detta och
mycket annat har gjort att man genom fortsatta försök och
observationer kommit till nya och förut ckända egenskaper af solljuset, och
hvarvid mycket ännu återstår. De olika färgade strålarna verka äfven
olika, den gula svagast och den gredelina eller violetta starkast på det
fotografiska papperet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
