Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Det menskliga lidandet och lifvets poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 MENNISKAN
folkslag från den tid, då krig och tvedrägt uppkommo i verlden och
då de underkufvade alltid blefvo segervinnarens trälar, som såldes
eller behandlades efter godtycke,så vida man ej genast förtärde dem. *)
Det var först de kristna folken, som gjort slafhandeln till en affärssak,
till en verklig verldshandel, fastän naturligtvis af den vidriga
beskaffenhet, att den utgör en skamfläck, som ej kan borttvättas ur
civilisationens historia.
Men utan att hemta några skräåckbilder från slafveriet i Amerikas
kolonier, behöfva vi endast granska vårt eget, om också finare
slafsystem af tvångslagar, böters förvandling i fängelse, häktningsraseri och
annat dylikt, hvarmed man håller menniskor i träldom och elände och
förorsakar menniskan lidande. Och detta utan att bekymra sig om
det lif, som förtryckes, det hjerta, som tillspillogifves, nej, icke en
gång om den arbetskraft, som förloras. **)
*) Kyrkofadern Krysostomus († 407 e. Kr.) var den första, som i sina
skrifter ifrade för slafvars afskaffande och lifegenskapens upphörande
bland de kristne. Först fjörton hundrade år efter hans tid började
man i Ryssland att upphaäfva lifegenskapen, under det att ett förfinadt
slafsystem finnes utbredt öfver hela kristenheten.
**) Den brottslige försonas med Gud och med sig sjelf, derigenom
att han omvänder sig från sitt onda väsende och förer ett bättre
lefverne såsom en förädlad menniska. Hans försoning med samhället
sker, då han undergått det straff, som samhällslagarna föreskrifva,
hvarefter hans gerning med detsamma borde vara fullkomligen glömd
och utplånad Maen likväl stämplar samhället den sålunda försonade
med ett Kainsmärke för hela lifvet. Hans brott följer honom ända
till grafven i hans betyg, alla sky honom derför, han blir ordentligt
förskjuten och måste oftast blifva lösdrifvare, hvilket mestadels leder
till nya brott, emedan ingen vill upptaga och leda honom på bättre
vägar Och så blir den sista villan värre än den första. Hur karlekslös
och hård är ej menniskan och staten i jemförelse med en förlåtande
Gud, och handlar väl samhället i enlighot med evangelii föreskrifter?
— Vi böra äfven påminna oss alla de grymheter, som blifvit föröfvade
i verlden under namn af bestraffningar för brott. Synnerligast har
detta varit fallet,då det gält olika troende och olika religionsbekännare,
hvilka man ej blott belagt med böter, kastat i fängelser eller landsförvist,
som i våra dagar, utan hvilka man sönderkrossat med stenkastning eller
klubbor, korsfäst och rådbråkat. Man har bränt dem på bål eller i
glödande ugnar, lindrigt stekt dem på glödande halster,sönder lockat dem
med eldröda jerntänger, flått dem lefvande, rullat dem i spiktunnor,
kastat dem till spis åt uthungrade rofdjur,som för detta ändamål hållits
i murade gropar, klädt dem i halm, tjära och andra brännbara ämnen
och fastbundit dem vid pålar, för att antändas och brinna som
lampor, oberäknadt alla dem, som tyranniet eller fanatismen förföljt från
den ena staden till den andra, piskat. hudflängt, gisslat med jernris
eller förgjort med svärdsegg, bilor och guillotiner ända till
närvarande tid. Månne allt detta är sann kultur eller kristendomskärlek?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
