Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Idealet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404 MENNISKAN
S ES SADILEI
— =þ:
fæ.
l
l
i
Wa
Förnäm Samoan i festdrägt.
af den ljufvaste lycksalighet. Och endast genom kärleken kan
menniskan närma sig till ett ideal af fullkomlig tillvaro i vetande, i ljus
och frid, då oxens ideal deremot skulle vara ett oöfverskådligt
betesfält med en förträfflig tillgång till de rikaste näringsämnen. Ty
menniskan har som förnuftsvarelse ett högre sträfvande än djuren, hur
mycket hon än må fika efter jordens goda och äfven der söka ett ideal
i rikedom och timligt välstånd. Hon har en skapande förmåga,
genom hvilken hon bildar sig en egen verld af upplysning, af skönhet
och föraädling.
Idealet ar det högsta i fullkomlighet, som man förmår tänka sig
eller ana, och är i så fall relativt, att, hur högt och fullkomligt
någonting är, så kan det dock tänkas såsom ännu högre och fullkomligare
Derför är idealet alltid oupphinneligt, ehuru man dock mer och mer
kan närma sig till den högre fullkomligheten.
Vildens lif står derför icke högre än kulturmenniskans, lika litet
som barnets oskyldiga och menlösa glädje är att föredraga framför
ynglingens och mannens, emedan allt lif och all lycksalighet måste
vara medveten. Man maåste sjelf kunna veta, känna och erfara hvad
ekönhet, lycka, glädje och frid man njuter, då ju ett omedvetet lif
icke är stort annorlunda än en flugas surrande i sommarvärmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
