Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Döden och odödligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428 MENNISKAN
glädje och lycksalighet samt att lifvet med alla dess omvexlingar, rätt
fattadt,ändå är ett skönt lif både till vår förädling och till vår
lekamliga förnöjelse. Ty icke kommo vi hit endast för att vaka och bedja,
att svalta och försaka, utan för att njuta af lifvets fröjd, af naturens
prakt, af andens utvecklingar och att hvar i sin stad arbeta för eget
och andras väl, för jordens förädling och menniskoslägtets
lycksalighet. 2
Man skall på jorden skapa sig en himmel, som kan fortsättas i evig-
heten. Men sant är, att för den, som endast gräfver sig ner i mullen
och i hvardagsbestyren, måste himmelen vara ett främmande, ett
obekant land, der han egentligen icke har att göra. Derför är det troligt,
att hvar och en får sin evighet efter sin förmåga att njuta och
uppskatta den.
Men ehuru läran om sjåälens odödlighet och ett lif efter detta, såsom
något helt annat än ett skugglif, såsom en fullkomlig tillvaro och
fortsättning af själens verksamhet, först erhöll sin egentliga betydelse
genom kristendomen, så har man dock äfven på erfarenhetens väg
hemtat icke obetydliga stöd för andens fortsatta existens på andra sidan
om den jordiska förgaängelsen. Man har gjort en jemförelse emellan
anden och en annan lefvande organism, till exempel ett tråäd, och
emellan dessa funnit den märkvärdigaste skilnad, de starkaste
motsatser, som bevisa, att anden är af helt annan natur än till och med
de högsta bland andra lefvande föremål.
När ett träd eller annat naturföremål uppnått en viss ålder,
blommat och burit frukter, så har det icke mer att göra, det har uppfylt
sitt mål. Men så är det icke med anden; den kan aldrig sägas hafva
nått sin fulla utveckling, sin gräns eller sin bestämmelse. Då en stor
man gjort betydande upptäckter, framkastat stora tankar, idéer eller
sanningar i verlden, så kan det ej dermed påstås, att hans verksamhet
är slut, utan det inträffar tvärtom,att han ånnu framkommer med nya
saker, som man ej anat och som bevisa andens outtömlighet.
Dernast har hvarje trad eller djur sina gränser, som det ej kan
öfverstiga. Ty om ett enda trad eller ett enda djurslag skulle kunna växa
eller föröka sig för att uppfylla hela jorden, så skulle alla andra träd
eller djurslag derigenom undanträngas. Detta är ej förhållandet med
anden, ty den kan utveckla sig i oändlighet, utan att vara ett intrång
för andra andar, hvilka tvartom af honom hemta ljus, tröst och
erfarenhet, ju mer han utvidgar sig och ju större verkningskrets han
erhåller.
Vidare kan man säga, att om ett trad eller djur dör, så är detta för
tradet eller djuret ingen förlust, fast det möjligtvis kan vara det för
andra. Men om anden skulle försvinna, så vore detta just en förlust
för honom sjelf, som aldrig kunde ersättas. Tradet eller djuret har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
