Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Döden och odödligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKAN 427
Z. ——
Flicka från Sehwarzwald.
grundade sig hos en del af Greklands tänkare, hvilka ansågo, att man
borde göra lifvet så gladt, så sorglöst och så vällustigt som möjligt,
med den bekanta sentensen till lefnadsregel: vivo dum vivo, post
mortem nulla voluptas. (Så länge jag lefver, lefver jag, efter döden finnes
ingen gladje.)
Motsatsen härtill var eremitlifvet, försakelsesystemet och
renlefnaden under medeltiden, då man trodde sig kunna förtjena himmelen
på bekostnad af kroppens förnedring och späkande, genom fasta och
försakelser, eller, med andra ord, då man ville bereda sig en väg till
saligheten genom en svältkur, hvarigenom synden skulle utrensas.
Man förglömde härvid, att menniskan är menniska, som kan pröfva
allt, men bör utvålja det godt är, att äfven jorden är gifven oss till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
