Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Döden och odödligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKAN 431
att den yttersta fienden, döden — således äfven den andliga döden —
skall borttagen varda (1 Cor. 15: 26).
Ty då Gud har skapat allt af ett fullkemligt grundämne, till
fullkomlig utveckling och till ett fullkomligt ändamål,så måste Guds
bevekelsegrund till all denna skapelse vara idel kärlek, liksom sjelfva
skapelsen är anordnad af idel vishet. Och ändamålet med denna Guds
skapelse måste vara alla skapade varelsers fulländning och säallhet,
afpassad efter hvart och ett af de skapade väsendens natur och
förmåga att erhålla och njuta denna sällhet. Vi tro således, att ej blott
menniskan, utan att allt lefvande föres till denna utveckling och denna
sällhet och att ingen sparf faller till jorden vår Fader förutan och
som han ej vet att på något sätt än vidare förljufva och lyckliggöra.
Hela den lefvande naturen kan hafva sin odödlighet samt har sin rätt
till sällhet och fullkomnande lika mycket som vi.
Huru allt detta sker eller huru detta fullbordas, det veta vi icke,
men enligt Guds behof af att gifva och naturens behof af att emottaga
samt af skapelsens mål och ändamål måste vi sluta till detta
antagande att all skapelse och hvarje lefvande varelse slutligen kommer
att ernå all den sällhet och fulläandning, som åär möjlig enligt dess
natur, och detta ar icke när naturen vill eller när vi vilja det, utan
när vår himmelske Fader vill det. Vi behöfva således ej att forska
efter hvad Fadern har satt i sin makt eller på hvad sätt han fullgör
sin kärleks eviga bestämmelse, utan blott veta att vår fullkomliga
sällhet är föremalet för denna kärlek. Under sorger och pröfningar,
oro och strider, lycka eller vedermöda, glädje eller försakelser, uti
lifvet och i döden kunna vi trygge hvila vid detta hopp, att den
kärleksrike Guden skall draga alla till sig och uppfostra alla för det rike
som han af evighet bestämt för vår fulländning och lycksalighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
