- Project Runeberg -  Menniskan : hennes uppkomst, hennes lif och hennes bestämmelse ur naturhistorisk synpunkt betraktade /
433

(1896) [MARC] Author: Nils Lilja With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. De saligas öar och blickar åt evigheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XXIX.
DE SALIGAS ÖAR OCH BLICKAR ÅT EVIGHETEN.

Det eviga lifvet och dess utvecklingar ligga helt och hållet utom vår
erfarenhet och måste vara ofattliga för sinneverlden. Vi kunna väl
ana och föreställa oss; men allt detta blir dock mera en
förhoppningsfull tro, en poetisk åskådning eller en fantasiens dröm, än någonting
positivt och bestämdt, då detta ännu egentligen är öfver vår
närvarande fattningsförmåga.

Detta hindrar likväl icke, att vi kunna tänka eller ana något sant
eller verkligt i detta förhållande, genom att jemföra det sinliga med
det öfversinliga, Gud och skapelsen, anden och naturen, då vi veta,
att ändamålet med andens utveckling är ett fortsatt stigande till
lycksalighet, och detta till en viss gräns, eller måhända utan gräns,
hvilketdera man helst vill antaga. Men detta gåäller naturligtvis icke
endast om anden, såsom en blott kroppslig gestalt, utan om
menniskan, såsom en förklarad gudason, ett evighetens sköna barn,
uppfostradt i sinneverlden.

Det kan således ingalunda antagas, att alla andar, eller rättare
sagdt alla menniskor, komma efter döden eller uppståndelsen till
samma lycksalighet, utan man har tvärtom allt skal att tro, det hvar
och en erhåller just sin anvista och passande plats, på hvilken han
förmår att njuta sin sällhet och fullkomligt uppfatta rikedomen af
odödlighetens ljuflighet. Derför förliknas också denna lycksalighet
vid stjernor, der den ena i klarhet synes öfvergå den andra, och
Kristus sjelf säger till lärjungarne: “I min faders hus finnas många
boningar, ” eller rättare efter grundtexten reseherbergen, d. v. s.
vistelseorter under andens utvecklingar och stigande i oändlighet från den
ena skönheten till den andra, det ena ljuset till det andra, och från
klarhet till klarhet, i de himmelskas boningar. Man har antagit, att
dessa de saligas herbergen eller öar ligga inom den synliga
stjernerymden, och att skaparen der bestämt vissa himlakroppar till hemvist

433

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 31 22:12:55 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/menniskan/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free