Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Stjernhimmeln och verldsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446 MENNISKAN
Planeterna hafva aäfven sina biplaneter eller drabanter, nemligen
månarna, hvilka också upplysas af solen samt gå omkring sin planet
och följa med denne omkring solen. Vi veta, att jorden har 1, Jupiter
4, Saturnus 7 och derjemte sina lysande ringar, samt Uranus 7 månar
till följeslagare. Men då planeterna hafva sin luftkrets, hvilken
är mera tjock och tåt, ju längre de äro från solen, så synas deremot
månarna sakna luftkrets och bestå af nakna berg, på hvilka intet lif,
sådant det finnes på jorden, kan existera. De äro sannolikt verldar,
hvilkas lif är slut.
Vår måne är nära 50 gånger mindre än jorden och står på vid pass
50 tusen mils afstånd ifrån oss, eller ej längre borta än att, om jorden
placerades i solens medelpunkt, så skulle månen med detta afstånd
ändock befinna sig inom solkroppens område. Detta bevisar solens
ofantliga storlek i förhållande till jorden,som dock är en af de mindre
kropparna i vårt planetsystem. Genom månens beroende både af solens,
och jordens dragningskraft och hans egna rotation kring sin axel
hvarigenom hufvudsakligen samma sida alltid vändes mot jorden, har
månen icke samma dagar och nätter som vår jord. Månens dagar och
nätter hafva deremot en medellängd af 354 timmar, hvarför en
måndag äar nära nog lika lång som 15 dagar på jorden, oberäknadt dess ofta
belysta bergstoppar, under det att dalarna ligga försänkta i den
nattliga skymningens magiska halfdunkel.
Derjemte har den sidan af månen, som aldrig vänder sig mot jorden,
fullkomligt mörka nätter, under det att den mot oss vända sidan
deremot äfven belyses af jorden, liksom vår jord af månen, men månen
belyses naturligen ofantligt mycket starkare af jorden än jorden af
månen, då jorden är så ofantligt mycket större. När vi hafva
fullmåne, så har månen ny, och när vi hafva nytändning, så har månen
sin fullaste jordbelysning.
Men utom dessa olikheter med jorden, så måste månklotet hafva en
vida mindre tyngdkraft än jorden, hvilket gör,att om månen än skulle
hafva innebyggare, som, annorlunda organiserade än här, kunna lefva
utan luft,så måste dessa invånare likväl endast vara pysslingar af lika
små dimensioner och lika latt beskaffenhet som folksagan tillägger
dem. Ty oaktadt månen är vår närmaste himlakropp, så har den dock
gemensamt med alla månar sin mera egendomliga beskaffenhet och är
i så fall mera aflägsen från jordens organisation än de närmaste
planeterna. Månarna utgöra sålunda ett system och planeterna ett annat,
hvart och ett med sin bestämmelse i verldsbygnaden.
Äfven finnes det ett tredje slag af mörka eller rättare halflysande
kroppar, nemligen kometerna, hvilka synas bestå af ett nära nog
gasartadt, lätt och mer svagt lysande ämne, hvilket i anseende till
hastigheten i deras lopp bildar sig till ett långt eftersläp. Genom deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
