Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Stjernhimmeln och verldsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 MENNISKAN
och rikedom, som vi ej ens kunna föreställa oss. De kunna äfvenledes
hafva årstider af företrädesvis rådande färger, allt eftersom de äro
närmare till den ena solen eller till den andra, så att äfven tider kunna
förekomma med diamanthvita, guldgula, purpurfärgade,
amethistvioletta, azurblå eller smaragdgröna perioder och med ett ljus, som i
prakt och fägring ar öfver all menniskans inbillningskraft.
Vanligen äro dessa dubbelstjernor 2, sällan 3 eller flera tillsamman.
Men flera par utgöra ofta ett sammansatt system och äro med
hvarandra i förening, så att de gemensamt upplysa de af dem beroende
planetverldarna.
Och med hänseende till färgerna hos de olika paren, har Struwe an
funnit båda stjernorna vara lika färgade, hvita, hvitgula, gulaktiga,
gula, guldfärgade eller gröna, samt än af närslägtade färger, gula och
hvita, hvita och blå, gula i olika färg och blå i olika kulörer, och
slutligen af alldeles olika färger, gula och blå, gula och blåaktiga, gröna
och blå, hvita och högröda, hvita och purpurröda, gula och röda, röda
och högblå, guldgula och blågröna, guldfärgade och rödgröna, orange
och purpurröda med flera andra färger och sällsamma nyanseringar
Men för att återvända till vårt eget solsystem, så har man
längesedan bevisat, att intet organiskt väsende kan finnas till i solen eller
ens i någon sol af enahanda organisation, emedan hvarje materielt
väsende skulle der finna endast otrefnad och kval i stället för glädje
och sällhet. Solens ofantliga tyngdkraft skulle göra, att en vanlig
menniska der ej skulle förmå att lyfta foten ifrån marken, utan
förblifva faststående som ett träd och orubblig som en stenmassa. Och
vid hvarje fall på blotta marken skulle man stöta sig många gånger
värre än då man faller mot jorden, under det att fallandet från den
minsta tufva skulle blifva lika häftigt som från en af nordens
ättestupor.
Till förrättandet af hvarje kroppsligt arbete skulle det i solen
fordras större kraft än man tillägger de forna titanerna, och att blott
vilja lägga en tegelsten på en annan, skulle vara det samma som att
försätta berg eller stapla Pelion på Ossa enligt den grekiska jättesagan.
En kroppslig solmenniska skulle derför vara af ofantliga dimensioner.
Men det är just icke nödvändigt att solen skall hafva kroppsliga
invånare. Det är snarare troligt, att hon är ett hemvist för mer luftiga
och etheriska väsenden, stadda måhända på en öfvergång från hennes
egna planeter, och hvilka alls icke äro beroende af materiens land.
Ett andens hemvist i solen, på dagens lysande och lifgifvande stjerna,
som måste vara en verld af underbar skönhet och glans, skulle ju
befinnas helt annorlunda än jordlifvets mödor eller vandringen i töcknen
på de yttersta planeterna. I en beständig dag skulle lifvets högre
krafter äfven ständigt utveckla sig. Och när det böljande ljushafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
