Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Vår första och yttersta bestämmelse (slutbetraktelse)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXII.
VÅR FÖRSTA OCH YTTERSTA BESTÄMMELSE.
(Som slutbetraktelse.)
Blott genom betraktandet af skapelsens oändliga storhet och
mångfald lära vi att inse den obetydlighet, hvartill vår lilla jord nedsjunker
i det stora hela, i förhållande till hvilket hon är lika liten eller ännu
mindre än en vattendroppe är i förhållande till oceanen sjelf, så att
hon utgör endast en knapt märkbar punkt vid en allmännare öfversigt
af de oräkneliga verldskropparna.
Ännu smarre måste vi menniskor vara, som äro så små i jemförelse.
med jorden, och lika gerna som vi yfvas eller högmodas öfver vår
storhet, vår makt och vårt anseende, kunde vi vara stolta öfver vår
litenhet och öfver obetydligheten af denna flyktiga tillvaro.
Ty liksom det finnes hundradetals små osynliga varelser, som
tillbringa sitt lif i en vattendroppe och för hvilka denna droppe är en
verld af tillräåcklig storhet och utrymme, så äro vi menniskor ingenting
annat än infusionsdjur i en af det stora eterhafvets droppar och skulle
vara helt och hållet mikroskopiska för ett verldsöga, konstrueradt efter
de menskliga organismens lagar.
Kanske infusionsdjuren betrakta sin verld ur sin synpunkt, och vi
se saker och ting efter vår, och resultatet är, att, hur betydligt vår
synkrets också är utvidgad i förhållande till deras, så är den dock
inskränkt emot andarnes, som äro vida fullkomligare än de jordiska
menniskornas barn.
I skapelsen äro således all storhet och all fullkomlighet endast
relativa. Ty om vi också kunna säga om infusionsdjuren, att vi äro
mycket mer än de, så gifves det dock väsenden, som med hänseende till
oss kanske stå i ett lika öfverlägset förhållande och för hvilka allt vårt
vetande och all vår intelligens endast är som en tanke, född inom det
mikroskopiska snäckskalet.
Vi kunna således glädja oss öfver att naturens Herre satt oss, icke
på det lägsta, utan på det högsta trappsteget af organisationer på vårt
verldsklot. Att han ej blott utrustat oss med en yttre skönhet och
483
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
