Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Vår första och yttersta bestämmelse (slutbetraktelse)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484 MENNISKAN
med en kroppslig gestalt, som i fullkomlighet och organisation är vida
högre än hos hela den öfriga kedjan af lefvande varelser på jorden,
utan äfven begåfvat oss med en ande, en outsläcklig gnista af hans
högre ljus, hvilken skall utveckla sig i det eviga ljusets riken.
Ty oaktadt vår materiella obetydlighet i förhållande till
verldsbygnaden, hafva vi dock fått förmåga att tänka och forska, att ana och
utgrunda, att med vår blick intränga i naturens och skapelsens
omätliga rymd med en utvidgad utsigt öfver sjelfva evighetens
oförgängliga härlighet. :
Vi äro komna hit, icke för att njuta och roa oss, att samla och ve
getera, icke för att gräfva oss ned i jordens omsorger och
hvardagsbestyr, utan för att beherska jorden med utvidgadt användande af
naturens krafter och att göra henne till en Herrans lustgård, der icke
blott skönhet, utan der rättfärdighet uti bor.
Vi äro komna hit för att vara hvarandra till hjelp och till tröst,ens
till sinnes i all ödmjukhet, frid, försonlighet och förhoppning, under det
att vi höja våra blickar uppåt och göra oss värdiga till emottagande
af en högre glädje och ett stigande i fullkomlighet ifrån det ena
verldsklotet till det andra i de öfversinliga boningarna.
. Vi skola odla, försköna och uppfylla jorden, som Gud gifvit oss till
vår egendom här i lifvet, på samma gång som vi studera skapelsen och
naturen i dess oändliga rikedom, mångfald och fullkomlighet samt
derigenom lära att fatta Guds omåätliga makt, vishet, kärlek och
omsorg äfven i hans skapade verk. Men jemte detta måste vi lefva för
vår egen och menniskoslägtets förädling och fullkomnande i frihet,
ljus och kärlek.
“Menniskoslägtet, ” säger Agardh, “skall blifva en slägt af bröder,
alla sträfvande till samma mål på olika vägar, jorden ett ståälle, der
alla dygder och all sällhet skola blifva allt mer och mer hemmastadda.
“Detta mål är oändligt och kan visserligen ej fullkomligen hinnas;
det är hvad filosoferna kalla ett ideal, och alla vägar, som leda
dertill, kallas idéer.
“Således måste alla menniskor lefva för idéer, det vill säga vandra
på vägar, som leda till det oändliga målet, menniskans oändliga
lycksalighet äfven på jorden.”
Vår högsta och skönaste tanke måste således alltid vara den, att vi
veta oss hafva en viss bestämmelse här på jorden, ett mål att sträfva
till, en mission att uppfylla, en idé att lefva för, äfven om vår lott är
ringa och vår samhällsställning låg.
Att lefva för en idé är icke att lefva för det fula, det onaturliga och
förstörande i lifvet, utan för ett oändligt mål af skönhet, kärlek och
upplysning, hvarigenom man förglömmer sig sjelf och lemnar
egenkärleken å sido för de ädlaste uppoffringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
