Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Vår första och yttersta bestämmelse (slutbetraktelse)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492 MENNISKAN
nedlåta sig till de radikalmedel, som kunna afhjelpa det, nemligen
kristendomens kärleksbud. ;
Allt dylikt kan visserligen tillräknas tidsandan och folkens
tänkesätt i allmänhet, men får i synnerhet förevitas dem, som äro folkens
ledare, då de ej sökt att kvafva egoismen, högmodet och maktväsendet
eller att införa en mer kärleksrik anda i samfundslifvet, i förening
med ödmjukhet och tolerans, inbördes bistånd och mensklighetens
förbrödrande. ;
Och om vi således icke hade hopp om något battre, som komma
skall, eller väntade på en ny hjeltekraft, som skall förlossa den
suckande menskligheten och borttorka tårarna från de förgråtnas kinder,
korteligen, om vi ej trodde på en idealisering af stat och kristendom,
så skulle vi anse menskligheten tillspillogifven och vända blicken
föraktligt bort från den sköna jorden, som kommit att förtrampas och
vanvårdas af detta ömklighetens krämarslägte.*) Men förr eller
senare kommer den nog, denna upplysningens segerdag, ty det är
humanismens stora idé att förkrossa den hydra, som hittills legat såsom
obesegrad och rufvat med sina svarta vingar öfver menniskornas barn.
Nog det kommer den dag, då det trotsiga Ilion faller, och då
slägtets hjertlöshet, högfärd och afundsjuka begrafvas under de störtande
ruinerna, eller som skalden säger, då i dess aska förgås Priamos’
mäktiga ätt.
Men att äfven den dagen är fjerran från våra tidehvarf, finna vi af
de få förkämpar, som uppträda och som arbeta i denna
framtidsriktning. De hafva hittills kunnat betraktas endast som meteorer,
lysande, men enstaka eldar i den mörka natten, hvilka antingen väckt
förvåning eller också framkallat störtskurar af mer eller mindre
vanvettigt bläckhornskram.
*) Vi vänta oss icke en ny messias eller en ny kristendom, utan
endast en hjelte, som återställer kristendomen efter dess ursprungliga
idé samt gifver den anda och lif till mensklighetens pånyttfödelse. Ty
den tid kommer, då man har tröttnat vid denna ömkliga uppfattning
af kristendomen, denna menniskans antagna oduglighet; denna hennes
frälsning och hennes saliggörande af blott nåd och utan hennes hjertas
och hennes lefvernes förädling, tröttnat vid dessa tomma, ofta oklara
eller mystiska dogmer, dessa torra och dumma katekeslexor, som
hvarken tillfredsställa tanken eller tränga till hjertats djup, dessa
munväder af trosformler, böner och kyrkopsalmer, dessa
konfirmationer eller kristliga komedier, som Kirkegaard kallar dem, der man
fullproppar det unga böjliga hjertat med hvarjehanda andligt kram
och tager löften, som hvarken hållas eller kunna hållas; samt framför
allt vid denna blinda tro utan egen forskning eller eftertanke, dessa
predikningar, som ses och höras och förglömmas, utan att föra
menskligheten ett tuppfjäat framåt på den sanna förädlingens bana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
