Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den romantiska vildmarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt uppträdande. Greve Frontenac, den mest
framstående bland Kanadas guvernörer, och markis de
Montcalm, den fint bildade generalen — fullödiga
representanter för l’ancien régime båda — togo vid
mer än ett tillfälle av sig sina grenadjärrockar och
ludvigskors för att i full utstyrsel av fjädrar, kimrök
och gulockra anföra stridsdansen för tjutande och
krumspringande Ottawa- och menominiekrigare, när
det gällde att förmå tveksamma stammar att gräva upp
stridsyxan mot engelsmännen. När grandseigneurer
direkt från hemlandet voro villiga att gå så långt, kan
man föreställa sig hur sedvänjorna skulle gestalta sig
hos enkla representanter för andra och tredje
generationens kolonister i ständig beröring med vildmarkens
åbor. Skogslöpare klädde och målade sig allmänt på
indianskt maner, och en sådan sak som skalpering
praktiserades i stor utsträckning av dem och även
av andra vita. Detta sistnämnda bruk var allmänt
också på den engelska sidan, såsom framgår av att den
humane general Wolfe under fälttåget mot Montcalm
1759 utfärdade en order, däri han förbjöd sin
kolonialmilis tagandet av skalper annat än från indianska
motståndares huvuden. Ur äktenskapen mellan fransmän
och indianskor framgingo kuriösa produkter, i vilka
de yttersta kulturella motsatser stämt möte. En viss
Joncaire på Montcalms tid var officer och fransk
diplomatisk agent och samtidigt på grund av sitt
möderneblod en ledande man vid den mäktiga
senecastammens rådseldar; och en kollega till denne vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
