Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den romantiska vildmarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namn Saint-Castin förenade i sig värdigheterna av
löjtnant och fransk baron samt krigshövding för en
av abenakistammarna i nuvarande staten Maine.
I och med att fransmännen dukade under, säger
Parkman, beseglades ödet för tvä ting, som därmed
dömts till hastigt försvinnande: den amerikanska
urskogen och den röde mannen. En lätt suck kan spåras
i hans tonfall vid konstaterandet av detta faktum;
och inte bara för urskogens utan också för
indianernas vidkommande kan en sådan suck vara
förklarlig nog, ehuru de senare ingalunda hos Parkman
framstå i någon cooperskt romantiserad gestalt. Man
kan inte sörja över indianernas försvinnande av
mänskliga eller sociala anledningar, men man kan
göra det på samma sätt som man sörjer över ståtliga
vilddjur som utrotas, tiger och lo och kungsörn.
Sådana dessa röda män från trakterna runt de stora
sjöarna skrida fram genom Parkmans långa epos, en
rad av mörka profiler från en mängd olika stammar
men alltid oföränderligt desamma för åskådaren —
groteska, stolta och skräckinjagande, avmätt värdiga
och tanklöst naiva, styrda av impulser som förbli
deras egen hemlighet, otämjbara och ouppmjukliga
koncentrat av vildhet med fysionomier och själar av
brons och sten — te de sig framför allt som en
samling av de mest mordiska gynnare som en överspänd
fantasi skulle vara i stånd att frammana. Men tigern
och lon äro också mordiska och likväl i någon mån
tilltalande, visserligen helst på en smula avstånd. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
