Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kemisk forskning och kemisk industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länder satt i gång med färgämnesfabrikation och vi få kanske i
framtiden göra deras närmare bekantskap som konkurrenter på det
elektrokemiska området. Emellertid synes deras produktion hittills mer gått i
kvantitativ än i kvalitativ riktning.
Under kriget ha vi fått upplefva, att äfven turkarne fått ett modernt
universitet efter tyskt mönster i sin hufvudstad, med moderna
laboratorier och samlingar och uteslutande unga tyska docenter som lärare.
Denna gamla godmodiga krigarstam med sin arabiska kulturfernissa har
ej haft tid till starkare renodling af det intellektuella; »arbetsglädjen»
kan man snarare sätta efter än bredvid sydromanernas. Känner man alltså
turkens stora afvoghet mot allt för regelbundet såväl kroppsligt som
andligt arbete, får man väl anta, att det i öfvervägande grad blir spanioler,
greker och armenier, som komma att tillgodogöra sig den erbjudna
utbildningen. Turkiet har i Asien mycket stora naturtillgångar, att en
omfattande och mångsidig kemisk industri skulle kunna blifva högst
lönande.
Den tekniska och kemiska undervisningens ståndpunkt i olika länder
kan man för öfrigt också mäta efter annat mått än efter den beträffande
industriens storlek och mångsidighet, nämligen efter de främmande
lärdomssökandenas antal. Äfven häri komma eller kommo Tyskland och
Schweiz främst, ja betydligt framför alla andra. Inte ha vi skandinaver,
tyskar o. a. för sed att resa till England eller Frankrike för att studera
kemi, ja, knappt ens de andra naturvetenskaperna? I Tyskland och Schweiz
samlas alla nationaliteter, i det senare visserligen också många af politiska
orsaker! Undervisningsspråket spelar naturligtvis en stor roll, det är ju
i de sistnämnda länderna tyska och på detta språk får man för
närvarande den utförligaste och rikaste (väl också billigaste!) vetenskapliga
och tekniska litteraturen, en mycket stor fördel för den studerande.
I detta sammanhang må det tillåtas mig att återkomma till
förhållandena i England. Aldrig hade engelsmännen så insett sin efterblifvenhet på
det naturvetenskapliga området eller rättare lärt inse naturvetenskapernas
utomordentliga vikt för hela folkets, nationens framtid, som nu under
kriget, i kamp med ett folk, som just till stor del hade sin tekniska
och teoretiska utbildning att tacka för att det kunde hålla stånd mot en
värld af fiender. Denna insikt ledde - för att visa endast ett
exempel - till en i naturvetenskapernas historia väl enastående
manifestation i London i maj förra året (1916). Och särskildt deras egen
efterblifvenhet och tyskarnes framgång på den kemiska forskningens och
industriens område är det, som gifvit de annars så själfsäkra
engelsmännen så mycket att tänka på. I Times stod den 2 februari att läsa ett
af 36 lärde, pedagoger och industrimän undertecknadt upprop, som å
sin sida skulle förbereda det stora opinionsmötet den 3 maj.
Man var ofta hågad kalla det förra århundradet för teknikens
århundrade, men hvad skall då det nuvarande kallas? Kriget har ej bringat de
tekniska vetenskaperna blott ett steg framåt; det har inledt en ny epok på
många områden! Hur viktig skall då ej vetenskapen och dess tillämpning
bli i konkurrensen folken emellan? Det är den tydliga insikten om detta,
som går igenom det uppseendeväckande engelska uppropet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
