Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kemisk forskning och kemisk industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare, midt under Tysklands kamp med England och alla dess
hop-trummade allierade, hade engelsmännen kommit till samma insikt och
måste en engelsman upprepa och bekräfta dem, kriget var bekräftelse
nog! Samme talare nämnde, att många såsom bevis för det nuvarande
systemets godhet framhållit, att den engelska ungdomen genom de
klassiska studierna åtminstone fått lära sig konsten att dö. Detta vore ett
drag i vår national karaktär, som vi kunde vara stolta öfver, men det
finns kanske något af ännu större betydelse än kunskapen, hur man skall
dö, och det vore kunskapen om hur man skall lefva!
Mr Huth Jackson, en af direktörerna för Bank of England, yttrade,
att det kanske låter egendomligt, om en bankir beklagar sig öfver bristen
på naturvetenskapliga kunskaper. »Men en bankir har ju kunder, och
det var alltid synnerligen pinsamt för mig att behöfva erkänna min
oförmåga att visa den allra minsta förståelse för kundernas förklaringar öfver
sina fabrikationer o. d. Kanske hade jag kommit i tillfälle att
understödja mången ny och god idé, om inte min uppfostran blifvit så
försummad i detta hänseende.»
Lord Montagu of Beaulieu trodde, att kriget varit till stor nytta, om
det visat folket naturvetenskapernas stora värde för förvaltningen. Samme
talare gjorde flera intressanta och belysande jämförelser mellan England
och Tyskland. Han trodde inte, att folket förhölle sig afvisande eller
fiendtligt gent emot naturvetenskaperna, det hela berodde endast på en
straffbar underlåtenhet. Han ansåg det absolut klart, att såväl i krig
som i fred naturvetenskaperna år efter år skulle vinna allt större
inflytande på nationernas öden. England intoge väl en framstående
ställning hvad de rena naturvetenskaperna beträffade, men ifråga om deras
tillämpning och folkets naturvetenskapliga bildning stode det
beklagansvärdt långt tillbaka. Han hoppades på införandet af andra prof till
ämbetsverken, att större aktning och lust för naturvetenskaperna skulle
vinna insteg vid skolor, universitet och hos hela folket, ty på denna
utbildning vore landets framtid beroende.
Så talade de 28 talarne, högadeliga, lärde, politiker,
universitetsrektorer, militärer o. s. v., äfven hade en del skriftstycken inkommit, alla i
samma riktning. Sir Robert Hadfield, f. d. ordförande i Iron and Steel
Institut, trodde bl. a., att tyskarne aldrig kommit så långt i täflan med
England, om man där haft bättre stöd för de naturvetenskapliga
frågorna.
En bekant militärkritiker, Mr Spenser Wilkinson, ansåg, att
undervisningsministern ej finge vara en politiker, utan en personlighet med
nöjaktig bildning, så att han hade full insikt om naturvetenskapernas
betydelse för uppfostran. Och sådana personer funnes ej bland
politikerna. Hade vi sådana, så hade vi inte längre dessa gamla universitet,
som ännu i det 20:de århundradet påstå sig lära pojkarna grekiska, och
af hvilka man ändå inte väntar, att de verkligen skola kunna grekiska,
Hur kan ett folk, hvars hjärnor på detta sätt belastas utan någon nytta,
någonsin tro sig om att kunna uppta täflan med Tyskland?
Vi ha alltså genom världskriget fått upplefva det märkliga, att det stora
engelska kulturfolket insett sin efterblifvenhet på ett viktigt undervis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
