Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrifvelse i Spritmonopolfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
teknikens framsteg och den däraf föranledda täflan och konkurrensen bör
i och för sig innebära tillräckliga garantier för att prisbillig vara i
tillräcklig mängd blifver förd i marknaden. Osunda tendenser till
trustbildningar och prisförhöjningar torde, därest så erfordras, kunna i tid
motarbetas genom enklare medel än genom en mer eller mindre
tungrodd, förlamande och dyrbar monopolinstitution.
De ledande principerna i den föreslagna lagstiftningen, nämligen att
dels skapa garantier mot missbruk af den skattefria spriten genom en
betryggande försäljningskontroll och dels bereda allmänheten tillgång på
billig vara, torde därför icke behöfva helt öfvergifvas.
Att den skattefria spriten esomoftast fått använding för andra
ändamål än de, för hvilka den varit afsedd, torde till hufvudsaklig del få
tillskrifvas det sätt, på hvilket handeln med denna produkt varit
ordnad. Lättheten att erhålla försäljningsrättigheter och möjligheten att
från partihandlarna kunna inköpa relativt obetydliga kvantiteter hafva
i förening bidragit till att särskildt minuthandeln med den denaturerade
spriten i många fall kommit i händerna på personer, som af flera skäl
varit mindre skickade därför. Berörda missförhållanden torde emellertid
kunna bringas ur vägen genom att handeln med den skattefria spriten
regleras genom lämpliga bestämmelser. Åsyftad verkan skulle kanske
kunna vinnas redan därigenom, att försäljningen till såväl parti- som
minuthandeln begränsades till viss minimikvantitet. Om exempelvis
minimikvantiteten vid försäljning från tillverkaren till partihandlaren
sattes till 6 000 liter (= en järnvägsvagnslast), och försäljningen från
partihandlarnas sida till minuthandlarna icke finge ske i mindre poster
än 150 liter (= 1/2 fat) per gång, skulle redan därigenom vinnas, att
en hel del i regel mindre ekonomiskt stabila och ofta moraliskt
mindervärdiga personer afhändas möjligheten att befatta sig med handel af
dylik vara. Eventuellt förefinnas ju möjligheter för lagstiftaren att
genom lämpliga bestämmelser garantera, att försäljningsrätt såväl
beträffande parti som minuthandeln endast medgifves företag och personer, som
kunna anses skickade att handhafva handeln med den skattefria spriten.
Beträffande lagstiftarens sträfvan att tillförsäkra allmänheten tillgång
på en prisbillig vara och således förhindra, att sulfitspriten underkastas
prishöjningar, som icke äro motiverade eller som verka alltför
betungande för konsumenterna, torde en prisreglerande institution kunna
skapas, hvilken i motsats till en monopolinstitution kräfver ringa
organisationskostnader och därför i och för sig icke bör verka betungande
för vare sig industrien eller staten. Tillverkningen af sprit utaf
hvarjehanda slag är ju sedan länge helt beroende på tillstånd från statens
sida. Om dylikt tillståndsbeviljande göres beroende på, huruvida
vederbörande fabrikant befinnes villig underkasta sig en viss prisreglering
beträffande sin produktion, torde betryggande garantier kunna vinnas för
att den skattefria spriten, till skada för såväl den däraf beroende
industrien som för öfriga konsumenter, af ett eller annat skäl blifver
föremål för en oberättigad fördyring. Exempelvis kunde den prisreglerande
verksamheten förläggas till en delegation, hvari producent-,
konsument- och statsintresset blifva representeradt på ett betryggande sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
