Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigets konsekvenser för världsindustrien, speciellt den kemiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utlandet så farligt, och man började genast — midt under brinnande
krig — att i de olika länderna söka råda bot mot detta, d. v. s. arbeta
för den kemiska industriens utveckling och höjande. Kemistens ställning
hade förut i t. ex. de engelsktalande länderna varit allt annat än
framstående: kemist, drogist, apotekare och vanlig krämare voro där
närstående och oftast från hvarandra oskiljbara begrepp. Det är inte
meningen att här annat än någon gång i förbigående ingå på forskningens
ställning å skilda håll, då jag ju nyligen haft tillfälle därtill, utan jag
vill i korthet göra en axplockning ur den ofta intensiva och hetsiga
diskussion, som förts inom en del större nationer om medlen,
möjligheterna och svårigheterna för deras respektive industriers utveckling,
d. v. s. framför allt i konkurrensen med föregångslandet på området,
Tyskland. Detta lands framstående industriella organisation är så
allmänt bekant, att den inte behöfver vidare påpekas.
England fick såsom krigförande makt genast känna hela obehaget af
sin beroende ställning, i det man där inte ens för
sprängämnestillverkningen gjort sig oberoende af utlandet, t. ex. hvad acetonet beträffar.
Engelsmännen insågo snart sin efterblifvenhet, både hvad forskningen,
industrien och samarbetet mellan båda beträffade, detta alldeles särskildt
i återskenet från det glänsande sätt, hvarpå de tyska kemisterna
försvarade sitt land mot blockadens faror. Denna kamp borde alla kemister
— oberoende af politiska åsikter — vara tyskarna tacksamma för, ty
detta har varit ett jätteslag för kemien öfver hufvud taget, som förmått
inprägla, vikten af den kemiska forskningen och industrien i alla, folks
medvetanden.
Kemien ansågs i England före kriget inte medföra någon karriär
liksom juridiken, medicinen, ingenjörsvetenskapen m. fl., och den kemiska
teknologien var, såsom någon yttrade, »askungen bland de akademiska
läroämnena». Därför de alltför få kemisterna och det otillräckliga
urvalet. De engelska kemisterna, de ansvariga vid högskolorna, i
regeringen m. fl. fingo inte blott i pressen, utan framför allt af de egna
kollegerna under de stora mötena och kongresserna höra många bittra
ord, ja, kritiker som man knappt trott vara möjliga i England. Sådana
meningar yttrades mångfaldiga gånger, som t. ex. en engelsman lämnat
den tyska »Chemiker-Zeitung» i början af 1914, att »både i England och
Tyskland finnes det goda och dåliga kemister, men säkert är, att den
unge engelsmannen lider brist på det tålamod och den uthållighet, som
fordras för det vetenskapliga arbetet.» »De engelska fabrikerna ledas
icke af fackmän, utan nästan uteslutande af bankmän, köpmän och
jurister.» Under det de tyska ledarna voro fackmän och oftast kände till
fabrikationens minsta detaljer, behärskade främmande språk och
litteratur, måste den engelske fabrikanten fråga gamla erfarna förmän, eller
arbetare till råds i tekniska detaljer. Professor Meldola yttrar också,
att tyskarnas styrka ligger i laboratorierna, icke som där på börserna.
Gamle Sir William Crookes säger som ordförande inför Royal Society:
»Vi måste ändra oss steg för steg, vi kunna icke helt plötsligt bli en
naturvetenskapligt bildad nation, hvarken under eller omedelbart efter
kriget. En viss andlig tröghet, motviljan mot att tänka själfständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
