Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Konungen har Sveriges Kemiska Industrikontor den 13 aug. 1918 inlämnat följande skrivelse i cellulosafoderfrågan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af utfordingen skulle tillföras vår befolkning, utom det att den för vår
folkförsörjning så viktiga kreatursstammen räddades från starkare
decimering. Vi ha i det föregående räknat med den låga dagsgifvan af
0,5 — 1,5 kg. bl. a. af den orsaken, att cellulosautfodringen endast kan
komma ifråga för gårdar med något så när goda trafikförhållanden, icke
för obygderna. Dessa äro och förbli nämligen hänvisade till de egna
naturtillgångarna.
Kemiska Industrikontoret har sig bekant af försök på större gårdar,
äfvensom utaf försök af mer officiell karaktär (t. ex. de af
Hushållningssällskapet i Malmöhus län föranstaltade, bl. a. beskrifna i Tidskrift för
Landtman, n:o 31 af den 3 aug. 1918), att cellulosan inom djurkroppen
producerar fett och alltså kan användas till gödning af kreatur, d. v.
med andra ord säga förhöjer värdet af slaktboskapen.
Vända vi oss sedan till sakens ekonomiska sida, så veta vi, att
1 kg. hafre ............... motsvarar 0,85 f. e.
1 » hö................... » 0,40 »
1 » cellulosa............ » 0,60—0,85 »
1 » rotfrukter........... » 0,10 »
1 » ljungmjöl ........... » 0,17 »
hvaraf följer, att,
då 1 kg. hafre kostar 30 öre, kostar 1 f. e. c:a 35 öre,
då 1 kg. hö kostar 30—32 öre, kostar 1 f. e. c:a 75—80 öre,
då 1 kg. cellulosa kostar 35 + 5 öre (frakt och sönderdelningskostnad) 1 f. e. c:a 66—47 öre,
» 1 kg. rotfrukter kostar c:a 5 öre 1 » » 50 »
» 1 » ljungmjöl (torrt) kostar c:a 20—30 öre 1 f. e. c:a 118—176 öre.
Härvid får man dock icke förbise att priset ej är den enda
bestämmande faktorn, enär dels höet i följd af otillräcklig tillgång måste
ersättas, dels ock hafren i kritiska fall måste reserveras till människoföda
och likaledes ersättas med cellulosa. Vi komma emellertid härvid in på
en af frågans viktigaste punkter, prisregleringen.
Det vore väl orimligt att begära, att landtbrukaren, som sörjt för sin
gård och äfven erhållit gynnsam skörd, alltså tillräcklig mängd fodersäd,
skulle tvingas aflämna denna till ett billigare pris, under det man
tröstade honom med, att han finge köpa den dyrare cellulosan i stället.
Det inses lätt, att här något måste vidtagas, så att oviljan mot att utbyta
fodersäd mot cellulosa försvinner. Hvad denna senare angår, är en
prisreduktion icke att förvänta, då produktionskostnaderna som bekant
snarare äro i stigande än i fallande. Däraf följer, att ett införande af
maximipris å cellulosa är otänkbart. Enär det visat sig att
maximipriser icke befordra utan hämma produktionen, kunna endast andra
åtgärder ifrågakomma. Enklast vore helt säkert om staten trädde
prisreglerande mellan och åtoge sig att med allmänna medel utjämna
prisskillnaden, men äfven andra sätt vore ju tänkbara för att ge den
landtman, som inför fodercellulosa och aflämnar motsvarande mängd säd till
staten, en absolut fördel. Landtmannen kunde också få ett högre pris
för den aflämnade hafren, ett pris, som väl täckte den genom cellulosan
stegrade foderbudgeten. Det läte sig också tänkas att landtbrukaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
