Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
konstister. Lagstiftningen om socker och rusdrycker (som det så vackert
heter) har tillkommit med hänsyn till beskattning och nykterhet och är
sålunda af annan art. Tillsynen öfver margarinförordningens efterlefhad
åligger allmänna polisen, men, om vi se på förhållandena i Stockholm,
är mig intet fall bekant, då polisen tagit prof af t. ex. smör för
undersökning af dess äkthet. Detta är förklarligt, då polisen härvid icke äger
sakkunskap och icke heller har något laboratorium till sitt förfogande.
Däremot har det inträffat, att hälsopolisen inlämnat misstänkta smörprof
till hälsovårdsnämndens kemiska laboratorium och att därigenom
smörförfalskning uppdagats. Hälsovårdsnämnden har dock ingen som helst
skyldighet att befatta sig därmed. -
Att tillståndet på i fråga varande område icke i längden kan få fortfara,
är f. n. erkändt och uppenbart, och har äfven varit anledning till att K. Maj:t
för ungefär 3 år sedan uppdrog åt en kommitté att verkställa utredning
och afgifva förslag till en enhetlig, utvidgad lifsmedelslagstiftning.
Kommitténs tillsättande hade föregåtts af en framställning från
medicinalstyrelsen (redan 1913) och (kort tid före regeringens beslut) af två
riksdagsmotioner, en i första och en i andra kammaren, om skrifvelse
till K. Maj:t med begäran om förslag till lifsmedelslag. Till kommitténs
ordförande utsågs ledamoten af riksdagens 2:dra kammare, rådman
W. Kant; öfriga ledamöter äro medicinalrådet F. Bissmark, ingeniör
Th. Rosendahl, dr. K. Sondén samt stadsveterinär E. Åfeldt.
Lifsmedelslagstiftningskommittens arbete kommer antagligen att främst
resultera i förslag till en allmän lag eller stadga och ett antal
specialförfattningar för skilda varuslag. Förslaget kommer att gälla födoämnen
och njutningsmedel (afsedda till förtäring) samt färgämnen m. m. som
kunna ingå i lifsmedel, däremot icke kokkärl, leksaker m. m., hvilka
redan nu behandlas i giftstadgan.
Förut har jag underlåtit att tala om en förordning, som tillkommit
på föranstaltande af kommittén. Det är den K. förordningen af den 29
juni 1917 »angående förbud i vissa fall mot användande af vilseledande
varubeteckningar vid handeln med lifsmedel», hvilken är att anse som
en kristids- eller (om man så vill) en provisorisk förordning. Den gäller
benämningarna »mjölk, smör, margarin, fett, mjöl, socker, honung, ligg
och saft» och har uträttat åtskilligt godt, men vid dess tillämpning
har tydligt framgått, att det kräfves fullständigare och väl
genomarbetade bestämmelser; förordningen är för lätt att kringgå.
På tal om de internationella sträfvandena efter likformighet i
lifsmedels-lagstiftningen antyddes, att ett interskandinaviskt arbete af denna art
pågår. Bedan 1913 utgiclc från den danska sundhets styr elsen till
de norska och svenska medicinalstyrelserna inbjudan till ett sådant
samarbete. Detta har nyligen, sedan den svenska kommittén för sin del
hunnit förbereda frågorna, blifvit verklighet och måste anses vara af stor
betydelse för en tillfredsställande lösning af hithörande spörsmål.
Jag-vill nämna, att i Norge är det f. n. knappast bättre ställdt än hos oss.. Den
norska strafflagens (af 1902) bestämmelser äro i ifrågavarande afseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
