Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De båda herrarne vinkade åt hvarandra, talade
sagta några ord sinsimellan och satte i fullt
traf efter den sköna.
Men just i branten, der vägen från Vesterplana
stupar utföre Kinnekulle, då riddarne
redan voro helt nära att hinna damen, möttes
de af tvänne herrar, åtföljda af ett halft dussin
betjenter till häst. Då riddarne sågo dessa,
togo de hastigt af en biväg åt sidan och redo
friskt bortåt.
Jungfru Annas blickar, som ängsligt hade
sneglat (derest ett sådant uttryck är tillåtet om så
vackra ögon) efter hennes förföljare, ljusnade, då
hon såg de ankommande herrarne. Det var hennes
kusin, Herr Jöran Knutsson Posse, en man, mycket
ansedd och gynnad af Konung Johan, som nu, jemte
Magister, eller, som man den tiden sade, Mäster
Olavus Columbus, den gamla vördiga biskop
Jacobi i Skara höglärde son, kyrkoherde i Larf,
kom henne till mötes. De bägge herrarne
helsade på henne och sågo förvånade efter de
bortridande riddarne. Slutligen hviskade Herr
Jöran åt en af sina svenner: ”Följ de der brokiga
foglarne på långt håll och se efter, hvar de slå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
