Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Lyckligtvis var jag icke närvarande,”
svarade Liljensparre och stirrade vildt framför sig,
”eljest hade väl redan vår barska Hertig burit
Sveriges krona.”
”Ja, ja,” inföll Grefven, ”ser du, huru väl
Försynen skickar! Visst var det plumpt att slå
en ung och skön flicka i ansigtet med handsken,
för, det hon vågade vara trogen sin kärlek och
sin pligt som fästmö; men det är bättre, att
Johan får gå och gräla och puttra i sitt hof, än
om den ohyfsade Carl skulle uppfylla våra öron
med fasliga svordomar och förvandla oss till
sina bödlar. Vet du, det skär mig i hjertat att
tänka på vårt arma fädernesland. Det är nu
fjerde missvextåret, som gått öfver landet.
Pesten har rasat på många ställen. Och der den
fattiga bonden eger qvar en brödbit, måste han
slåss med fogden, för att få behålla den och äta
den hemma i sitt hus. Har han en son, som i
hans ställe får marchera till Ryssland i år, så är
det väl ändå säkert, att gubben sjelf får gå åstad
nästa år. Och der borta i Ingermanland! Jag
har haft bref ifrån min bror, Erik, och han
klagar jemmerligen. — Knektarne göra uppror och
vandra hem i stora hopar. Ständiga snubbor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
