Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och evigt gräl regnar på det stackars befälet, när
de icke kunna uppfylla Konung Johans orimliga
fordringar. Det är min sann tid på — här må
väl ingen höra oss? — att den gamla grälmakarn
packar sig till sina fäder! Nu har han tagit det
fördömda, rytande lejonet Carl till sig, och nu
går det löst på samtliga rådet, och ordningen
kommer nog till oss också. Här blir ett lefverne,
alldeles som under Christian hin Omilde.
Det enda hoppet som återstår för oss, är Sigismund.
Han har ett godt hjerta. Han blir en
god och mild Kung, skall du få se. Men har
du hört, att Hertigen lär tänka på att skaffa sig
en ny gemål? Han vill försöka förebygga, att
slägten af inrikes upprorsstiftare skulle gå ut;
men ännu vet man inte, om någon Europeisk
Furstinna skall ega mod att förena sig med en
så vild slagbjörn.”
”Visst är Hertigen bister och hård,” inföll
Liljensparre; ”men medge ändå, att af alla den
gamle Kung Gustafs söner är han den enda, som
skulle kunna regera ett rike sjelf.”
”Ja, ser du! deri ligger just felet,” svarade
den andre; ”han skulle låta halshugga den ena
hälften af sina undersåter, för att slippa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
