Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deltagande blickar på ynglingens stilla, sorgliga
uppsyn; han sade derföre halfhögt till Jungfru
Anna: ”Min stackars vän stirrar på lutan der borta,
som om han ville tvinga henne att spela af
sig sjelf, der hon sitter på vägen. Vi ha haft
den olyckan att höra er röst en gång, Jungfru
Anna! Om ni ville nu sjunga något till lutan,
så skulle ni göra en välgerning åt Herr Peder,
hvars ansigte jag på länge ej sett så ljust, som
då han hörde er vackra visa.”
Herr Jöran ville alldeles oanmodad börja
ursäkta sitt syskonbarn; men ett rätt förtretligt
ögonkast af hennes sköna ögon visade, att han
med sin otidighet just uträttade motsatsen af
hvad han önskade, ty då Grefven, utan att ge
akt på honom, nedtog lutan och räckte den åt
henne, emottog hon den, fastän hon rodnade.
Hon kastade dervid flyktigt sitt öga på Liljensparre,
hvars uttrycksfulla blick, mötte hennes,
och den stumma sorg, som fördunklade hans
ansigte, rörde henne. Hon ämnade väl ett
ögonblick spela sin visa om igen; men en fin känsla
af grannlagenhet förmådde henne att nu heldre
spela ett annat stycke. Hon bad derföre, med
den henne egna godhet och behag, Petrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
