Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamle tycktes icke hafva fattat hennes mening.
»Hvad menar du, Agnes — min Agnes 1 Följ mig
tillbaka till mitt rum!»
»Evert,» upprepade grefvinnan, »Evert dr här, min
far!»
DI ilade en besynnerlig sprittning genom den gamles
leder; han for hastigt med handen öfver pannan och
reste sig upp med oväntad styrka. Hans blick, som
förut röjt en viss sinnesfrånvaro, klarnade, blef
säkrare, skarpare: han fåstade den på sonen, i hvars
drag skiftande rörelser af oro, af fruktan, af trots och
harm målade sig. Slutligen sade grefven: »I den
drägten vill jag icke se min son — en sådan son
känner jag icke.»
Grefvinnan inföll, i det hon hastigt fattade^och kysste
den gamles hand: »En fars hjerta kan väl icke
förskjuta en son, om han också kommer såsom den förlorade
sonen: han kommer ju, den arme fremlingen, till sin
enda tillflykt på jorden, till fadershemmet!»
Grefven dröjde några ögonblick att svara; slutligen
sade han: »Det förstår du icke, Agnes! Men jag skall
höra honom. Jag väntar Evert i mitt rum i eftermid*
— jag ber kyrkoherden då vara närvarande.»
Evert öppnade icke sin mun, utan böjde endast
med en viss undergifvenhet hufvudet, till tecken att
han ville lyda.
Nu vände sig den gamle grefven med hög värdighet
till sin dotter: »Jag väntar dig i förmaket, mitt barn!»
En lång blick dröjde på Ernst, innan grefvan tilläde:
»Också dig väntar jag, men i en mera passande drägt.
. . . Stensson, visa grefve Evert sina rum!»
Denna befallning, som föreföll Stensson oväntad,
uppfyllde likväl hans trogna hjerta med en aningsfull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
