Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glädje. Han kallade genast en annan betjent att ledå
I den gamle grefven till förmaket, medan han, med ei*
tordnadsfull åtbörd, gjorde sig färdig att följa den
unge. Grefvinnan begaf sig till de rum, som voro
bestämda för henne, sedan hon kastat en vänlig och
uppmuntrande blick på brodern.
Den blicken inträngde i Everts hjerta. Han satte
ett ögonblick handen för ögonen, hvilka han kände för*
dunklas, och följde derefter tigande den djupt ödmju^
ke, men i sin ödmjukhet värdige trotjenaren.
Då kyrkoherden sett de närvarande aflägsna sig åt
hvar sitt håll, trädde han ut på trappan. Han såg sig
omkring, och då han varseblef den väntande tiggaren,
vinkade han honom att träda närmare.
Tiggargubben aftog sin hatt, snarare af gammal vana,
ån af någon känsla af vördnad, och steg uppför ett
1 par trappsteg.
»Jag har talat med grefven,» sade kyrkoherden,
medan han fäste en mulen blick på tiggaren: »ehuru
litet du förtjenar det, vill han hjelpa dig. Han har
lemnat mig penningar åt dig — jag skall skrifva till
kyrkoherden i Granskog och skicka honom dem för din
räkning.»
»Ja, jag kunde nog veta det,» utbrast tiggaren, i
det hans ögon gnistrade af en sällsam glädje: »blodet
är alltid tjockare än vattnet. Men, ser prosten, jag är
vål nu så gammal, att jag nog kan vara utan
förmyndare: inte behöfver prosten skicka några pengar till
våran prost — jag kan nog föra dem sjelf« . . . Men
hur mycket gaf han, vördig prost? Han kunde väl
ge mig lite bättre stuga och * . . « Men säg, vördig
prosten, hvad gaf grefven?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
