Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag vet aldrig att något ondt varit emellan oss,
Agnes: du har alltid varit min syster, ehnru du är
hennes dotter!»
»Säg mig då en gång, Evert, hvad menar du med
deasa mörka, hatfulla uttryck om min mort»
»Jag vill icke tala om henne, Agnes: det skulle såra
dig — du kan dessutom icke minnas henne.»
»Kin mor dog, då jag var blott årsgammal.»
»Just derföre kan du icke minnas henne!»
»Har hon gjort dig något ondt, Evert? Jag vet
hur det plär vara med styfmödrar. Om hon gjort dig
ondt» så låt mig, hennes dotter, få försona det, Evert!
Hvad det må vara, sök att glömma det — för min
skull, för din systers skull, Evert!»
Sjömannens ögon fuktades. »För din skull, Agnes,
skulle jag kunna förgäta allt i verlden, utom ett. . . .
Låt oss icke mera tala härom: jag blir Så förvirrad —
jag blir ursinnig!»
»Evert, vaka öfver ditt sinne! Jag har hört att det
varit våldsamma uppträden, att det varit häftighet och
oböjlighet å din sida som förorsakat det bedröfliga
förhållandet mellan far och son.»
»Nej, det är hon, hon ensam som är skuld till allt!»
utbrast Evert med vild harm, och gned de knutna
näf-varna emot hvarandra. »Det var hon som skulle vårda
min barndom, och som ledde mig till allt ondt, som
förderfvade milt unga sinne, och som slutligen, för att
sätta kronan på verket, gifte sig med min far och
dref mig, redlös och förstörd, ut i verlden, ut på
vilda hafvet.»
»Beskyll icke min mor för mer än som är rättvist!»
Evert lugnade sig vid en blick på grefvinnan; men
han tilläde: »Det var hon som förstod att vånda mifi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
