Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna upplyfte de verkligen sköna ögonen endast elt
ögonblick från marken och mötte då grefvinnans blick
med elt uttryck, som trängde djupt in i välgörarinnans
lijerta. Men intet ord kom öfver flickans läppar: hon
ut brast i tårar, och visste icke om hon skulle våga
falla ned och kyssa fållen af grefvinnans klädning.
Men tiggargubben stirrade med gnistrande ögon på
penningarna, som flickan emotlagil. Han sade -intet;
men grefvinnan blef varse den roflystnad, som talade
ur hans blickar.
»Och ni, gamle,» yttrade grefvinnan med ett genast
lailadt beslut, »ni vet att också för er skall dragas
försorg — emellertid, se hår äfven åt er en penning, på
det ni må låta flickan behålla sitt. Glöm ej all de
der penningarna har jag gett åt henne ensam: endast
hon sjelf får använda dem — kom ihåg det. Här har
också ni så myckel, alt ni väl kan skaffa er andra
kläder.»
Everts förvirring hade allt mera ökats, men han sade
intet. Slutligen tog han ur sin ficka ett utländskt
silf-verinynt och lade det i flickans hand. »Se der, min
flicka,» sade han: »det är också för dig, dig ensam —
köp dig hvad du vill för det. Och efter min syster
gelt gubben serskildt, skall äfven jag göra det — se
här, på det flickan må få behålla sitt!»
»Gud välsigna nådig herrskapet!» gnällde gubben
ined en obehaglig, tillgjord ödmjukhet, i det han
gi-rigt gömde de erhållna penningarna bland trasorna i
sin rock.
Derefler såg han listigt på Evert. »Ack, nådig
herrskapet skulle väl ioke vilja säga en fattig gubbe den
ginaste vägen härifrån?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
