Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom i grefvinnan Berthas rum: han är icke känslolös,
nådig herr grefve!»
»Således har han varit inne i Berlhas smårum!» sade
grefrea för sig sjelf.
»Han stod länge och med tårar i ögonen betraktade
grefvinnans bild.»
En nick af grefven aflägsnade Stensson; man han
hade icke varit ur rummet ett par minuter, innan
silf-verklockan åter kallade honom.
»Stensson,» sade grefven, »är Evert derinne?»
»Jag såg honom nyss gå i parken, nådig herr grefve!
Grefvinnan Agnes har också gått dit.»
»Agnes vet icke hvad som skett, Hon är systerligt
öm emot sin förlorade bror — hon får tills vidare
ingenting veta.»
Stensson bugade, till tecken att han förstod sin
herres mening.
»Hör, Sténsson,» återtog grefven hastigt, »ni skall
följa mig: jag vill se Berthas smårum!»
Kammar t jenaren skyndade att räcka honom hans
spanska rör, och grefven resle sig upp samt skred
igenom rummen, åtföljd af den trogne vårdaren.
Då Stensson öppnade dörren till de rum, dit han
på förmiddagen införde Evert, stannade grefven på
tröskeln. Det var som om sorgens makt här med
fördubblad styrka gripit hans inre: han suckade djupt
och tungt; hans blickar flögo omkring rummet, hvilade
några sekunder på det lilla miniatyr-porträttet, hvilket
likväl icke på så långt afstånd kunde urskiljas, och
stannade slutligen på Everts kavaj, som hängde öfver
en stolskarm. Vid åsynen af densamma steg en
rod-ud af förtrytelse öfver de åldriga dragen, och han
drog sig tillbaka. »Nej,» sade han häftigt, »jag vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
