Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mIH år klart, sir —* ankaret ritt upp och ned! Så
snart ni gir ombord, sjr, kasta yi hiss, om ni be*
■hagar?»
Ernt nickade. »Vilan,* sade han, vänd till
sy-ftern, »jag behåller det då, ehuru icke såsom min ritt,
ntin såsom en gåfva af dig, syster. Och nu farväl!..»
Men Dast vi så oförmodadt triffades här, får jag ju se
dig i morgon, såsom du skref?»
»Ja, jag skall komma, Evert!» svarade hon.
»Således au icke farväl för alltid: vi träffas i morgon!»
Hon räckte honom handen. Derefter vände hon sig
till Lodman.
»Min redlige sjöman,» sade bon, »Everts vän och
följeslagare, jag träffar då också er i morgon!»
Hon räckte honom handen. Han bäfvade, men tog
den sakta och skakade den med mycken varsamhet,
ebnru med ett trohjertadt leende. Grefvinnan smålog,
i det hon aflägsnade sig.
»Låt oss skynda, Lodman!» sade Evert, i det han
gömde porträttet i sin barm och kastade en blick rundt
omkring salen. Han hastade ut. Just i dörren mötte
och hejdade honom Stensson.
Medan Evert uppehöll sig med afskedet från honom,
såg sig också Lodman omkring i orangerisalen, och blef
mse grefvinnans lilla biljett qvarglömd på soffan.
Sedan han funderat några ögonblick, steg han frimodigt
fram till ett vackert orangeträd och bröt ett af dess
vackraste och jemnaste löf. Derefter närmade han sig
soffan, upptog biljetten och betraktade några ögonblick
det fina papperet och de nätta raderna, utan att
likväl läsa dem. Sedan hopvecklade han försigtigt bil»
jetten, rullade orangebladet omkring densamma och
gömde den varsamt i sin ficka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
