- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
126

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tärde bödel. Folket återhöll benne, och ett sorl af
medlidande upphöjdes rundt omkring.

I samma ögonblick hördes ett par skallande
pisk-smällar, och en manlig röst ropade: »Ge rum, ge
rum, go’ vänner — var beskedliga och låt oss slippa
fram!»

Det var en präktig vagn, dragen af tre sköna,
lf>d-driga hästar, som långsamt arbetade sig genom den
böljande folkmassan. Kusken var grefvinnan von
Schön-lebens trotjenare, Björksledt; hästarne voro från
Tof-teborg.

Folket gaf småningom vika och gapade på det nya
föremålet, medan vagnen framkördes (ill trappan.

Den qvickögda fru Wckström hade genast fått sigte
på den ståtliga vagnen, och hennes fina instinkt
förmådde henne att i ögonblicket skynda ut på trappan.

»Hör du, Stina Lisa,» befallte hon, »för straxt in det
arma barnet i pigkammarn! Badda den stackarns
huf-vud med kallt vatten, och sköt om henne på bästa sätt

— jag kommer in på stund. . . . Ilvad dröjer du för?
Jag vet du är stark: tag det arma barnet i famnen,
och skynda dig in på stund med henne!»

Matmoderns befallning verkställdes på ögonblicket;
och när Björkstedt hoppat ned af kusksätet, nedslagit
fotsteget och öppnat vagnsdörren, var trappan alldeles
fri, så att endast fråu ömse sidor massor af gapande
allmoge omgåfvo den. I sjelfva dörren, bakom fru
Wckström, stod Lodman, stirrande in i den prydliga
vagnen.

Snart tittade grefvinnans sköna hufvud genom
vagnsdörren. Sedan hon kastat en förvånad och bekymrad
blick omkring sig, vinkade hon åt fru Wekström att
träda närmare. Denna steg genast nätt och ledigt upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free