Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hör på, barn,» sade prosten Bergman: »då nu Gud
sett till dig i din nöd, glöm aldrig att tacka honom
och bevara inför honom ett rent samvete!»
Vid dessa presterliga ord slog hon för första gången
opp ögat och såg på prosten med ett uttryck, hvaruti
den renaste oskuld afspeglade sig. Men i den fuktiga
glansen af denna djupblå, af de långa ögonhåren
be-sknggade blick låg tillika ett egendomligt ljusskimmer,
en återglans af högre skönhet, af något idealiskt, af
ingen så bemärkt som af Evert, hvilken satt just på
sidan om henne. Han stirrade på henne, (iksom
betagen af en underbar förvåning.
»Se sa, Anna,» sade fru Wekström, »låt oss nu gå
in till grefvinnan!»
Flickan gjorde åter sin djupa, ödmjuka nigning, utan
alt likväl ånyo upplyfta blicken, och följde derefter
frun in i hennes kammare.
Herrarne sutto en stund tysta och sågo efter henne.
Prosten Broman hade gjort sitt besök hos den artiga
grefvinnan, med uttryck af en gammal lärares välvilja
och vänskap; men i den gamles sluga uppsyn och
flygande blickar låg medvetandet af någon vigtig hemlig»
het. Han dröjde q var under det väntade samtalet
med flickan.
Med klappande hjerta och bäfvande steg inträdde
tiggarflickan till den sköna grefvinnan. Ödmjuk,
barfotad, såsom en katolsk botgörerska, stod den unga,
oskyldiga, olyckliga, icke mindre sköna, framför sin
Grefvinnan. H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
