- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
155

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Förlåt, min fru,» afbröt henne grefvinnan med en
betydelsefull nick på hufvudet, »jag tror vi ba
tillräckligt svar i den unga flickans tystnad: det hedrar
hennes barnsliga trohet, om också föremålet för densamma
står i en annan dager för oss, än för henne. Jag har
trott mig finna af ert intresse för detta barn, min
goda fru, att ni har ett medlidsamt och ömt hjerta.
Ni åtog er genast välvilligt den arma, och jag finner
ganska väl att, om ni ville bestyra om fullgörandet af
min önskan, skulle just ni ensam kunna se till att,
hvad jag bestämt åt henne, i sjelfva verket kommer
henne tillgodo. Det är min mening att gifva henne
en kristlig och god uppfostran, visserligen icke öfver
hennes stånd, men som skall göra henne värd den, enligt
livad jag boppas, temligen bekymmerfria framtid jag
ernår benne; och prosten har varit så god och lofvat att i
det hänseendet blifva hennes förmyndare. Här är en
penningsumma, fru Wekström — skulle frun för den
vilja vara god och förse henne med allt hvad hon kan
bchöfva för all vara utstyrd efter sitt stånd?»

Tårarne kommo den varmbjertade fru Wekström i
ögonen, då hon emottog penningarna. Hvad hade hon
icke velat gifva, om det passat sig för henne alt
omfamna den ädelmodiga grefvinnan! Men åtminstone
kunde hon icke afhålla sig från att trohjerladt
klappa henne på armen, medan hon sade: »Gud
välsigne fru grefvinnan! Det är visst, att nog skulle
naturligtvis vi af vår fattigdom hjertans gerna vilja
meddela hvad vi kunna; men det blir ändå aldrig
komplett, förrän den, som har både förmåga och vilja,
kommer med. Det är en Guds nåd mot det arma
barnet som fört fru grefvinnan hil — och att jag får
uträtta saken och ställa om allt för flickan, det skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free