Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag följer cr, såsom jag sagt!» förklarade Evert med
beslutsam ton, och gick fram för att med ett handslag
taga afsked af prosten, »Är stället icke längre bort,
än en fjerdingsväg, så är jag tillbaka om ett par, högst
tre timmar!»
»Välan!» svarade prosten leende. »Låt oss icke få
vånta med middagen: det skulle göra min hustru
ledsen... . Men når jag tänker rätt efter: vädret blir
säkert styggt — dröj till eftermiddagen!»
»Det år möjligt att vi fl en liten regnskur under
vägen; men jag vill vara tillbaka till middagen. Kom,
gamle man!»
Gubben tycktes tveka; men i Everts hela väsende
låg något så bestämdt och befallande, att han slutligen
följde honom.
Prosten "såg efter dem och skakade tankfull på
huf-vndet.
Genom den djupa, i mulnande skuggor allt mera
insvepta skogen vandrade den gamle liggargubben och
bans brorson, båda välbekanta med det blodsband, som
förenade dem, ehuru båda tvekade att yrka på dess
rättigheter. De tego derföre länge; men den oroliga
flamman inom Everts bröst gaf sig slutligen luft, i det
han begynte: »Det vore min högsta önskan, om ni
ville fatta förtroende till mig, gamle Rahm! Säg mig,
bar ni någon annan, som ni mera vill förlita er på?»
»Jag vet ingen, nådig grefve!» var gubbens svar.
»Hen jag har alltid hittills fått hjelpa mig sjelf i
verlden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
