- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
245

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ulan att någondera visste, om han egde rått eller
skil derttll. Men ingen af menniskohjertats Hdeber
Sr så blind, som svartsjukan; och der hon sinkt sig
9åsom ett hemligt flor för själens blick, upprör hon alla
de förfärligaste demonerna i själens djup till uppror»,
till strid och död.

Gamle Rahm fästade på sin dotter ett hotande
ögon-kast, som kom heune att darra af fruktan; derefter
sade han: »Åskan går nog snart öfver: strånga herrar
hafva kort välde.»

Han röjde, utan att tånka derpå, huru gerna han
ville blifva af med åtminstone den ene af sina gåster.
Han satte sig grubblande på en huggkubb, och det blef
en tystnad, afbruten endast af åskknallarna, som
emellanåt rullade öfver den lilla stugan.

Sedan Evert besinnat sig en stund, sade han: »Hör,
Anna, har du tänkt på hvad min syster sade dig, och
hvad jag yttrade till dig i staden?»

»Ja, far gick till prostgården, som nådig grefven
be-fallte; men han sade att jag skulle bli hemma!»

»Jag vet det, min flicka,» återtog Evert: »jag
förebrår dig icke. Men jag har allvarsammare saker att
tala med dig. Vi skola vänta, tills ovädret gått öfver:
jag vill tala med dig mellan fyra ögon!»

Flickan kände en hemsk fasa vid den blick, som
han kastade på henne. Denna blick var visserligen
hvarken förtörnad eller hotande; men hon erfor vid
densamma den dunkla, oförklarliga ångslan, som
åtföljer aningen om något förestående ondt.

»Ja,» inföll gubben, »jag har också ett ord att såga dig,
Anna! . . . Men det får vara — jag vet att du lyder!»

En blick på fadern sade den ängsliga, att också af
honom hade hon intet godt att vänta. Hon kånde sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free