- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
246

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HJerta krympa tiUsammans af räddhåga, och det var
med darrande folier som hon begaf sig till spiseln och
salte sig på kanten af dess väl rensopade häll.

Birger teg, och tystnaden blef för alla dc närvarande
allt mera plågsam. Den hemska känsla, som åskan
medför, då hon lyckes dåna just öfver Itufvudet, intog
äfven den eljest oförskräckte sjömannens hjerta.

Då reste sig Evert från sin plats vid fönstret och
gick alt sätta sig bredvid flickan. »Anna!» hviskade
han, för alt börja ett samtal.

Men hans hviskning afbröts af ett förfärligt åskslag;
det braka4e Lill, liksom om jorden skulle med ens
remnat. Askan slog ned i stugan genom skorstenen,
och den nyckfulla blixten kastade Evert och flickan på
golfvet, följde pipan af Birgers bössa, som stod helt
nära spiseln, tände skotiet och tog derefter sin väg ut
genom en krossad fönsterruta.

1 samma ögonblick, som den döfvande åskknallen
hördes, då det lossade skottet splittrade en bräda i
taket, och hela stugan med ens uppfylldes af krutrök och
eu stark svafvellukt, föll gubben Rahm från huggkub*
ben och tumlade i golfvet. Birger befann sig oskadad,
och förlorade intet ögonblick sansningen, Så snart
åskslaget, som genast åtföljdes af ett förfärligt
stört-regn, hvilkel genom skorstenen piskade på spiselhällen,
var förbi, sprang han upp och ilade till de, som hau
trodde, af åskan träffade.

Den gamle Rahm reste sig först och såg sig omkring
med uttryck af den gräsligaste förskräckelse. Det var
liksom han tratt yttersta domen öfver sig. Han
eo-dast pustade och stönade, utan att kunna frambringa
ett redigt ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free