Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Birger sprang förbi honom och uppreste Anna.
Flickan sig upp, och förskräckelsen, som för ett ögonblick
betagit henne sansningen, gaf vika för ett leende, en
af dessa så sällsynta ljusglimtar, som det tycktes varit
förbehållet endast Birger att få skåda på hennes sköna
drag. »Är du skadad, Anna?* frågade han ifrigt.
Hon drog en djup suck. »Nej, gudskelof!» svarade
hon med en tacksam blick.
Derefter vände hon sig till Evert, hvars ögon voro
tillslutna.
Äfven Birger kände sig uppmanad af sin
mensklig-het skänsla att skyndsamt bistå den olycklige, som
synbart blifvil träffad af åskslaget. Han böjde sig ned,
fattade uti honom och försökte alt uppresa honom;
men den kraft ful lo sjömannens kropp var för tung.
Då föll Birgers öga på Rahm. »Om ni är oskadd,
Rahm, så hjelp mig!» sade Birger. »Anna är för klen.»
Gubben lydde denna gång utan invändning. Han
sträckte ut armar och ben, liksom för att utröna, om
han hade dem i behåll; derefter skyndade han till
Birgers bistånd. Med förenad styrka lade de Evert i
gubbens säng. Birger afklädde honom ka vajon och sade
till Anna: »Rom hit med lite vatten!»
Flickan räckte honom den gamla tekoppen, och han
höll den för Everts läppar. Då slog denne upp
ögo-Ben och pustade.
»Hur är det, herr grelve?» (nigade Birger.
»Min arm!» jemrade den olycklige.
Birger undersökte den. Åskan hade träffat högra
sidan, förlamat armen, smält alla metallknappar i
kläderna, och slagit klacken af Everts högra sko. Äfven
det högra benet var föriamadt.
»Jag kan icke röra mig härifrån!» klagade Evert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
