Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan Birger anordnat allt så, som han ansåg det
nödigt för den olycklige, tilldess bjelp hunnit komma
från prostgården, tog han afsked af Evert. »Jag
hoppas få återse herr grefven förbättrad!» yttrade han.
»Det vet Gud allena!» svarade Evert. »Men tack
emellertid, herre, för det goda herrn gjort mig! Fast
jag icke kan ge herrn ett handslag med min högra
hand, så tryck min venslra! Mitt hjerta är
förän-dradl. Herm är en redlig och ädel menniska — det
år slut med mina planer. Farväl, herre! Helsa pro*
sten!»
»Farväl, herr grefve!» sade Birger. »Det beror på
min far, om jag får tillåtelse alt ännu en gång
komma hit.»
Evert svarade intet.
»Farväl, gamle Rahm!» fortfor Birger. »Var
uppmärksam mot den stackars grefven! Du sköter nog
om henom, Anna, tills det kommer bud — det skall
vål icke dröja så länge. . . . Eller kanske vore det
båsl, om du följde mig, för att visa vägen? . . . Men
del går icke an att lemna grefven ensam — jag måtte
väl hitta!»
»Jag skall visa herrn Öfver berget,» sade Rahm:
»sedan går vägen rätt fram!» Med dessa ord reste sig
den gamle.
Birger tog sin bössa. Åskstrålen hade fårat pipan
och smält damascheringen, så att silfret satt i droppar
lSngs utåt rörel. Geväret var odugligt; men Birger
nedtog det, såsom ett bevis på åskstrålens underbara,
lekfulla styrka.
Ännu i dörren nickade Birger vänligt ål Anna, och
uppfångade en himmelsk blick, hvilkeu inträngde djupt
i hans hjerta.
Grefvinnan. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
