Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Rahm, som änau icke efter förskräckelsen
återfått sitt lynnes gamla trotsighet, följde honM.
Slagregnet hade lemnat märken på alla lösare ställen af
marken, och naturen var uppfriskad efter åskvädret:
luften hade den ljufva svalka och renhet, som kännes
efter ett åskregn på landet.
På höjden af berget förmanade Birger gubben ämra
en gång att vårda sin gäst, och tog derefter afsfeed.
»Jag ber er, gamle Rahm, att ni kommer tiit
Knorre-berga så snart som möjligt! Tag Anna med er: jag
skall se till att ni får något godi! Koin så snart ni
får höra att grefven blifvit frisk!»
Med dessa ord begaf sig Birger åstad genom den
glimmande skogen. Han vandrade nu den ginaste
vägen, med själen uppfylld af besynnerliga tankar. Del
förfärliga uppträde, hvarvid han varit närvarande,
spelade för hans minne med hotfulla bilder, bland hvilka
likväl Annas rena blickar framstrålade såsom
ljusstrimmor från en högre verld. Poetens innersta befann
sig i en liflig rörelse.
Emot middagen hann hari fram till prostgården. Han
hade varit väntad med oro af så väl sin far, som ar
prosten och prostinnan.
Då han berättade hvad som tilldragit sig på
Kunsla-torp, blef bestörtningen allmän. Lodman och prosten
Broman ville genast ila dit; men prostinnan, som var
den rådigaste, förklarade att det i alla fall vore
säkrast att först lemna den olycklige i stillhet.
»Att konstapeln icke får någon ro, innan han
träffat sin vän, är naturligt,» sade hon; »nen vi öfiriga
dröja en timma, tills vi ätit middag och gjort sådana
anstalter, att vi kunna föra den sjuke hit.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
