Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig, i tvekan om huru det skulle vinda sig efter det
slag, som träffat Evert. »Hå, måntro det låter sig
göra, herre?»
»Det är hans vilja och beslut: han drifver det agg
igenom, ty det ligger i hans slägt. . . . Hvad säger m
om saken, ocb, det vigtigaste af allt, hvad säger
flickan ?»
»Hon säger hvad jag befaller!» inföll gubben, med
ens rätande sig. När det gällde flickan, kände han sig
herre öfver sin slafvinna.
»Hör på, min käre gubbe .... Men kanske skulle
jag ändå tala några ord med flickan: det vore måhända
skäl att hon finge veta ett ord förut.»
»Jag talar sjelf med mitt barn!» afbröt gubben.
»Nå, det kan visst på sitt sätt vara som det bör;
men jag vill vara uppriktig, min gode gubbe. Ni har
just icke varit mycket mild mot det arma barnet: jag
mins när jag måste lösa henne från ert lag — ni var
obarmhertig mot henne!»
Gubben for tillsammans och tog sig på armeu, der
ännu blåa märken funnos efter Lodmans fingrar. »Det
är mitt barn!» anmärkte han, något förlägen.
»Men, ser ni, min gode man, föräldrarne hafva väl
icke fått barn för att handtera dem värre, än oskäliga
kreatur!»
Gubben visste icke b vad han skulle svara en man,
som gifvit honom en så kraftig minnesbeta om
öfver-lägsen styrka.
»Ser ni,» återtog Lodman, »jag är Lillienstedts vän
i lif och död, det kan ni lita på, och jag skall göra
allt b vad jag förmår för att uppfylla hans sista vilja;
men det säger jag: hvarken kan han önska eller skall jag
tillåta, att här sker något tvång. Lila på det, gubbe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
