Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att dca stackars vackra flickungen icke skall tvingas,
om hon ej vill haffa honom! Jag vet att jag rår på
Lillienstedt, när det gäller, och er, gamle man, måtte
jag väl kunna sköta.»
Gubben såg på honom med blickar fulla af
förskräckelse; det var väl minnet från fru Wekströms trappa
som verkade på honom, så att han svarade: »Jag
önskar visst flickan allt godt! Hon är ju mitt barn, må
veta, och jag vill tala med henne sjelf, ty det kunde
hända att hon icke förstår sitt eget bästa.»
Lodman funderade litet; derefter sade han: »Jag
Wll ej blanda mig i det, som icke angår mig; men
det säger jag, att då en ärlig man ser en fattig q vinna
förtryckas och icke tager hennes försvar, är han icke
vård så mycket som en utsliten refsejsing.»
Med dessa ord begaf sig Lodman ned till stranden,
för att se sig om några ögonblick. Han behöfde en
stund öfverlägga med sig sjelf, hvad som var det rätta;
ty fullkomligt ville det icke passa in i hans åsigter eller
hans filosofi, såsom han sjelf kallade det, att Evert så
oforberedt gifte sig med en tiggarflicka.
Den gamle kallade emellertid sin dotter och gick med
henne på andra sidan om stugan, der vedbacken var
belägen. Här fattade han yxan, lutade den mot
huggkubben och stödde sin haka mot skaftet, medan han
såg på flickan.
Hon betraktade honom med stum ångest.
»Du vet inte, flicka,» sade gubben, sedan han
försig-tigt sett sig omkring, »du vet inte, att du skall gifta
dig med grefven derinne.»
Anna vacklade och blef blek som en drifva. Hon
kastade en blick, lik en döendes, på sin far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
