- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
407

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Grefvipnan Agnes von Schönleben hade (ill
eftermiddagen inbjudit kyrkoherden till en öfverläggning,
som låg henne om hjertat. Hon cmoltog honom i sitt
förmak, medan general-auditören och de yngre
embets-män, han kallat till sin hjelp, uppehöllo sig i salongen.

Då kyrkoherden inträdde, emottog honom grefvimura
med uttryck af det förtroende, sam hon fattat till hans
erfarenhet, hans djupa menniskokännedom och
bildning. Hon inbjöd honom att taga plats vid sin sida
ocb yttrade: »Jag behöfver nu åter herr
kyrkoherdens ledning och råd. Jag känner all jag företagit mig
ett större och vigtigare verk, än jag förmår fullborda:
det gäller min svägerskas bildning.»

»En menniskosjäls bildning är i sjelfva vebket det
vigtigaste och svåraste man kan företaga.»

»Och likväl, herr kyrkoherde, anser jag det såsom
både en pligt och en glädje. Jag älskar Anna, så att
jag gerna vill bidraga till hennes lycka, och det är
dessutom en skyldighet emot vår familj. Hon har på ett
besynnerligt sätt kommit in i densamma; men det vore
både emot Guds och mensklig lag att icke antaga och
erkänna henne.»

»Ehoru sällsamt den unga grefvinnan kommit in i det
grefliga huset, har hon likväl sina lagliga rättigheter.
Men dessa rättigheter skulle kunna blifva hennes olycka,
om hon nödgades emottaga dem utan att dc åtföljdes
af kärlek och välvilja.»

»Huru menar herr kyrkoherden?»

»Jag menar att rikedom är en ansvarsfull och farlig
gåfva, hvilken vanligen förderfvar den, som saknar
uppfostran. En menniska, som icke är hemmastadd,
nästan ifrån sina första år uppfödd i rikedom,
använder den vanligen illa, så att hon utsår förbannelse, i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free