- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
425

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ju mera afskedet nalkades, desto synbarare blef
general-audilörens oro. Han närmade sig, sista dagen,
så ifrigt till grefvinnan Agnes, att hon icke kunde
undgå att bemärka det. Inom sig kände bon också,
om icke något djupare, åtminstone en liflig tacksamhet
för den välvilja han visade. Hon bevakade likväl,
med kraften af sin erfarenhet, hela sitt väsende, sitt
sätt alt vara, så alt det hvarken kunde röja någon
orättvis och oförtjent köld eller uppmuntra den upp*
märksamme beundraren att en hårsmån öfverskrida den
gräns af grannlagenhet, hvilken sorgen uppdragil kring
så väl dottern, som den unga enkan.

I den skarpsynte general-audilörens ögon visade sig
emellertid just grefvinnan von Schönlebens
uppmärksamhet på sig sjelf såsom ell lofvande tecken: det
anslog, med den hemliga sympatiens makt, strängarna i
hans inre. Den hemlighetsfulla aningen om att en
känsla besvaras är för densamma en brfidskyndande
näring.

Grefvinnan Anna, som med deu innerligaste
vördnad och tacksamhet såg upp till general-auditören, sin
räddare, hade likväl intet ögonblick visat någon annan
känsla för honom, så alt hans tillgifvenhet, hans
aktning, till och med hans beundran för henne, allt mera
utvecklade sig till ett slags icke medfödd, utan
för-värfvad, faderskärlek, ehuru hennes känslor, så mäktiga
då de rörde den grymme och ovärdige fadern, mot
den förnäme räddaren voro af ett helt annat slag. Anna
var ännu för mycket nalurcns barn, för att kunna
inom sig uppfostra och bilda en känsla, som var
mäktigare än naturens.

De trenne ädla menniskorna, hvilka befunno sig
lill-sammans på Tofleborg, voro således på en gång nära
Grefvinnan. 28*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free