Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rahm? lien jag marker att de vä! befaöfvas. Jag
skall emellertid ou spara dem till en annan gång.»
Gubben plirade på prosten, men bugade sig för
den stränga blick, som träffade honom från Bromans
skarpa öga.
»Jag har också serskildt tagit litet penningar med
mig åt far!» sade grefvinnan.
»Nå ja, sådant kommer alltid tillpass!» nickade
gubben, utan att likväl besvära sig med att tacka. »Det
ir så här i verlden: den ena gången skall det vara
hos om flös, den andra skall det vara harp om snarp.»
»Hvad menar ni med det, Rahm?» frågade prosten.
•Åk, det är ett ordspråk, vördig prost! Vi bruka
säga så, vi gemene man, må veta!»
Grefvinnan rodnade. »Jag kan försäkra far,» sade
bon, »att det aldrig varit meningen att göra någon
indragning för far, utan tvärtom: allt hvad min far
önskar billigt och nyttigt, skall aldrig nekas.»
»Nå, nå,» sade gubben, något flat, »det har just
inte blifvit nekadt heller, vill jag säga; men jag har
ondt af elaka menniskor: de förtala sin nästa och ljuga
på mig och gamle Petter Rahm med, må veta!»
»Sådant kan icke hjelpas på annat sätt, än att man
aldrig ger folk ämne till förtal, gamle Rahm!»
anmärkte prosten.
Gubben ref sig i hufvudet och såg besvärad ut.
Anna bemärkte det. »Farväl, far!» sade hon med
smärta. »Jag skulle önska att jag kunde göra er en
glädje, som ginge till hjertat.»
»Hå, hå,» pustade gubben, »nog får jag glädje alltid
på gamla dar!»
Anna fattade åter den grofva handen och såg på
honom med bedjande blickar, blickar som tiggde om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
